måndag, mars 31, 2008
Fånga bajset!
Ser att Hemliga pappan som faktiskt var den som fick mig att gå från tanke till handling och börja pappablogga roade sig i påsk med förlossningshistorier. Har suttit här och gapskrattat en stund och bestämt mig, snart måste även jag skriva om Wildabebins ankomst även om den är långt ifrån lika lättsam och rolig utan mer bygger på hopp och fullständig förtvivlan.
Jag vill inte att det ska ta slut!
Att väcka dig för att gå till förskolan
trots att du så skönt ligger och myser mellan oss i sängen
Att klä på dig ytterkläderna för att sedan sätta dig i bilen
när du själv tror att det som vanligt blir lek och stoj ute med pulkan
Att lämna dig på förskolan och säga, ha en bra dag hjärtat
när du redan glatt har bestämt dig för vad du vill visa pappa
Att vinka farväl genom fönstret där du står förvånad
och konstaterar att pappa inte skulle vara kvar
Att lämna dig för sista gången på föräldraledighetens sista dag
gör att pappa gråtandes sätter sig i bilen
Jag vill inte att det ska ta slut...
trots att du så skönt ligger och myser mellan oss i sängen
Att klä på dig ytterkläderna för att sedan sätta dig i bilen
när du själv tror att det som vanligt blir lek och stoj ute med pulkan
Att lämna dig på förskolan och säga, ha en bra dag hjärtat
när du redan glatt har bestämt dig för vad du vill visa pappa
Att vinka farväl genom fönstret där du står förvånad
och konstaterar att pappa inte skulle vara kvar
Att lämna dig för sista gången på föräldraledighetens sista dag
gör att pappa gråtandes sätter sig i bilen
Jag vill inte att det ska ta slut...
fredag, mars 28, 2008
Krupp, sant eller falskt?
Vet inte om det är Pippi som ibland säger att hon får krupp eller om det bara är något jag fått för mig. Hur som helst, Wildabebins krupp ger mig verkligen krupp!
Wildabebin hade småsvårt att somna igår och vaknade till och grät när inte tutten var där den skulle ett par gånger under kvällen. Efter midnatt när vi själva äntligen kommit i säng började dock den riktiga cirkusen. Orolig, gråtandes och uppjagad vaknade hon med jämna mellanrum för att någon en timme senare övergå till ett konstant gråtande med ansträngd andning som nog kan få vilken förälder som helst att känna oro och fundera var gränsen går för när man söker hjälp.
Hade hon bara massor med slem i halsen som inte kom upp, hade hon råkat äta något som gjort att det svullnat igen, visst lyckades hon ta en liten tugga av mandelkubben på kalaset, men nog har hon ju ätit nötter tidigare, eller...?, är det början på en dunderförkylning eller är det detta som heter falsk krupp enligt landstingets vårdguide som var nattens lektyr?
Wildamamman tog dom första timmarna, mellan 03.30-04.30 var hela Wildafamiljen vaken och sedan fick morgonen helt enkelt börja för Wildabebin och hennes pappa. Vaken, upprätt i sin saccosäck, drickandes vatten till Teletubbies började dock andningen återgå till något som kan kallas normalt och därmed började så sakta lugnet också infinna sig hos oss båda. Ett lugn som var så enormt befriande och som också, om än för ett mycket kort stund, övergick till sömn hos oss båda liggandes där på vardagsrumsgolvet med dagen kryende utanför.
Om Wildabebin hade krupp i natt så blev dock effekten att jag har haft krupp hela dagen. Detta med att sova endast några få timmar och sedan fungera som människa och dessutom ta hand om en smågnällig liten tjej är verkligen inte min paradgren. Håller tummarna att krupp:en, eller vad det nu än var, för alltid håller sig borta. Vi ha prövat och tyckte inte om det!
Nu ska det här sovas!
(Obs, hittade inlägget som utkast. Skrivet för någon vecka sedan.)
Wildabebin hade småsvårt att somna igår och vaknade till och grät när inte tutten var där den skulle ett par gånger under kvällen. Efter midnatt när vi själva äntligen kommit i säng började dock den riktiga cirkusen. Orolig, gråtandes och uppjagad vaknade hon med jämna mellanrum för att någon en timme senare övergå till ett konstant gråtande med ansträngd andning som nog kan få vilken förälder som helst att känna oro och fundera var gränsen går för när man söker hjälp.
Hade hon bara massor med slem i halsen som inte kom upp, hade hon råkat äta något som gjort att det svullnat igen, visst lyckades hon ta en liten tugga av mandelkubben på kalaset, men nog har hon ju ätit nötter tidigare, eller...?, är det början på en dunderförkylning eller är det detta som heter falsk krupp enligt landstingets vårdguide som var nattens lektyr?
Wildamamman tog dom första timmarna, mellan 03.30-04.30 var hela Wildafamiljen vaken och sedan fick morgonen helt enkelt börja för Wildabebin och hennes pappa. Vaken, upprätt i sin saccosäck, drickandes vatten till Teletubbies började dock andningen återgå till något som kan kallas normalt och därmed började så sakta lugnet också infinna sig hos oss båda. Ett lugn som var så enormt befriande och som också, om än för ett mycket kort stund, övergick till sömn hos oss båda liggandes där på vardagsrumsgolvet med dagen kryende utanför.
Om Wildabebin hade krupp i natt så blev dock effekten att jag har haft krupp hela dagen. Detta med att sova endast några få timmar och sedan fungera som människa och dessutom ta hand om en smågnällig liten tjej är verkligen inte min paradgren. Håller tummarna att krupp:en, eller vad det nu än var, för alltid håller sig borta. Vi ha prövat och tyckte inte om det!
Nu ska det här sovas!
(Obs, hittade inlägget som utkast. Skrivet för någon vecka sedan.)
onsdag, mars 26, 2008
Hur låter vovven?
Min dotter, Wildabebin, kommer att bli något stort, jag vet det, det bara är så... Vi snackar om nobelpristagare, statsminister, biståndsarbetare, miljöräddare, ja ni förstår vart jag vill komma.
Vi snackar något stort med betydelse för såväl nuet som eftervärlden. Hur jag kan veta allt detta, enkelt... av 17 möjliga djur i sin lilla sagobok lär hon sig först hur hönan låter. Ja varför välja hund, katt, ko eller får som mamma och pappa försökt sig på när man själv kan välja hönan.
Boaba ba ba ba ba.... eller hur man nu i skrift bäst återger ljudet...
Förlåt såväl hönor som Wildabebin. Fonetisk skrift har aldrig riktigt varit min grej.
Vi snackar något stort med betydelse för såväl nuet som eftervärlden. Hur jag kan veta allt detta, enkelt... av 17 möjliga djur i sin lilla sagobok lär hon sig först hur hönan låter. Ja varför välja hund, katt, ko eller får som mamma och pappa försökt sig på när man själv kan välja hönan.
Boaba ba ba ba ba.... eller hur man nu i skrift bäst återger ljudet...
Förlåt såväl hönor som Wildabebin. Fonetisk skrift har aldrig riktigt varit min grej.
tisdag, mars 25, 2008
Borta bra men hemma bäst!
Wildabebin hemma i Stålstaden, jag borta i Storstaden. En mycket dålig kombination måste jag säga. Vilken tur att jag snart är hemma igen...
tisdag, mars 18, 2008
Wildabebins första dag på förskolan
Igår var Wildabebins första inskolningsdag på förskolan. Ja redan här är det väl bäst att varna känsliga läsare för att kommande två veckors bloggande nog mest kommer att kretsa kring inskolning och dess såväl glädje som djupa sorg. Detta är långt ifrån enkelt!
När jag sitter på hallbänken, redo att klä på Wildabebin sina ytterkläder och ser henne pilimariskt springa iväg skrattandes för att se om jag kommer efter henne känner jag bara - nej, jag vill inte, jag kan inte, jag går inte!
Jag vill inte lämna henne på förskolan, jag vill inte avsluta min föräldraledighet, jag vill inte att hon ska behöva möta den i många fall oskyddade omvärlden, jag vill inte att någon annan ska vara med henne fler vakna timmar under dagen än jag, jag vill inte påbörja resan till det oåterkalliga, jag vill inte lämna henne, jag vill inte att hon ska bli stor! SNYFT!
Inser att känslorna spelar mig ett litet spratt och intalar mig att det här kommer att bli toppen. Wildabebin kommer att älska förskolan, få massor med kompisar att utvecklas tillsammans med, njuta av att alltid ha någon i sin närhet som är pigg på att hitta på lite bus och en miljö som verkligen uppmuntrar till utveckling. Så är det, ja givetvis är det så!
Kom Wildabebin så går vi...
När jag sitter på hallbänken, redo att klä på Wildabebin sina ytterkläder och ser henne pilimariskt springa iväg skrattandes för att se om jag kommer efter henne känner jag bara - nej, jag vill inte, jag kan inte, jag går inte!
Jag vill inte lämna henne på förskolan, jag vill inte avsluta min föräldraledighet, jag vill inte att hon ska behöva möta den i många fall oskyddade omvärlden, jag vill inte att någon annan ska vara med henne fler vakna timmar under dagen än jag, jag vill inte påbörja resan till det oåterkalliga, jag vill inte lämna henne, jag vill inte att hon ska bli stor! SNYFT!
Inser att känslorna spelar mig ett litet spratt och intalar mig att det här kommer att bli toppen. Wildabebin kommer att älska förskolan, få massor med kompisar att utvecklas tillsammans med, njuta av att alltid ha någon i sin närhet som är pigg på att hitta på lite bus och en miljö som verkligen uppmuntrar till utveckling. Så är det, ja givetvis är det så!
Kom Wildabebin så går vi...
söndag, mars 16, 2008
HERO!
Så var årets melodifestivalvinnare korad. Det blev inte Frida med Upp o Hoppa som Wildabebin hade förutspått utan istället HERO med Perelli. Undra vad som gick galet? Kanske alltför få 15 månaders bebisar som fick sitta uppe, följa finalen och dessutom klarade av att ringa rätt...
Wildabebin uppskattade dock Perellis lasershow där hon stod typ en cm från tv:n med snyggt knägung helt omedveten om att hon skymde det mesta av bilden för alla oss andra tills min guddotter Stina 3 år moget förklarade, bebis inte stå där, man får ont i ögonen...
Wildabebin uppskattade dock Perellis lasershow där hon stod typ en cm från tv:n med snyggt knägung helt omedveten om att hon skymde det mesta av bilden för alla oss andra tills min guddotter Stina 3 år moget förklarade, bebis inte stå där, man får ont i ögonen...
Wildabebin, Ready for take off?
Det är ofattbart hur snabbt man glömmer eller för att vara mer exakt, tänk så fort man förtränger sånt man inte vill komma ihåg. Efter min livs värsta resa, åtminstone med barn kan jag bara småle åt mig själv när jag nu åter sitter med en flygbiljett i handen. Denna gång till San Fransico i slutet på maj för 10 dagars semester hos Wildabebins gudmor, supernice!
Ett äventyr som dock hade kunnat bli lite too much. Fanns under rätt många veckor en idé om att Wildabebin och hennes pappa själva skulle dra iväg tur och retur över atlanten eftersom Wildabebins mamma var tvungen att jobba. Ja, fråga mig inte hur jag kom på tanken att resa själv, frivilligt och över mer än ett dygn med Wildabebin enkel väg.
Galen, naiv, äventyrlig eller bara dum? Vi skulle i dagarna vara på väg hem igen om vi nu båda skulle överlevt resan. Efter att ha ungåtts med henne själv hela helgen vet jag faktiskt inte hur det skulle ha slutat. Hon är intensiv kan man lungt säga...
Nu behöver vi dock aldrig, ja för denna gång åtminstone, testa våra gemensamma gränser Wildabebin och jag. Resan blir som sagt var av först i slutet på maj och då med Wildabebins mamma i följe vilket vi alla tra är väldigt glada för. Tror faktiskt en hel del medpassagerare också kommer att vara det...
Ett äventyr som dock hade kunnat bli lite too much. Fanns under rätt många veckor en idé om att Wildabebin och hennes pappa själva skulle dra iväg tur och retur över atlanten eftersom Wildabebins mamma var tvungen att jobba. Ja, fråga mig inte hur jag kom på tanken att resa själv, frivilligt och över mer än ett dygn med Wildabebin enkel väg.
Galen, naiv, äventyrlig eller bara dum? Vi skulle i dagarna vara på väg hem igen om vi nu båda skulle överlevt resan. Efter att ha ungåtts med henne själv hela helgen vet jag faktiskt inte hur det skulle ha slutat. Hon är intensiv kan man lungt säga...
Nu behöver vi dock aldrig, ja för denna gång åtminstone, testa våra gemensamma gränser Wildabebin och jag. Resan blir som sagt var av först i slutet på maj och då med Wildabebins mamma i följe vilket vi alla tra är väldigt glada för. Tror faktiskt en hel del medpassagerare också kommer att vara det...
lördag, mars 15, 2008
Och kvällens vinnare är...
Kvällens melodifestivalfinal behöver inte genomföras, Wildabebin har redan utsett en vinnare!
Sittandes i bilen på väg hem från dagens deltagande i Livsloppet spelades alla kvällens bidrag på radion. Vissa verkade hon inte ens lyssna på, stängde av och lekte mest med kanin, andra fick enstaka klappar men så plötsligt, när Frida feat. Headlines med Upp o Hoppa spelades blev det fart på henne. Wildabebin dansade järnet, svängde med armarna och försökte med stor energi hoppa upp och ner fast hon satt fastspänd i bilbarnstolen och strålade i kapp med vårsolen. En mycket intressant upplevelse att få vara med om. Frida, jag tror bestämt du har vår röst ikväll.
Sittandes i bilen på väg hem från dagens deltagande i Livsloppet spelades alla kvällens bidrag på radion. Vissa verkade hon inte ens lyssna på, stängde av och lekte mest med kanin, andra fick enstaka klappar men så plötsligt, när Frida feat. Headlines med Upp o Hoppa spelades blev det fart på henne. Wildabebin dansade järnet, svängde med armarna och försökte med stor energi hoppa upp och ner fast hon satt fastspänd i bilbarnstolen och strålade i kapp med vårsolen. En mycket intressant upplevelse att få vara med om. Frida, jag tror bestämt du har vår röst ikväll.
fredag, mars 14, 2008
Poff och så är det över!
Det är lätt att bli nostalgisk! Tänk, för 15 månaders sedan satt vi där på BB på Stålstadens sjukhus men en liten dotter i famnen som just levt sitt första dygn och livet som förälder hade precis börjat. Idag gör jag sista riktiga dagen av föräldraledigheten som för min egen del pågått i 8 helt underbara månader. På måndag väntar inskolning av Wildabebin på förskolan och så två veckor senare går vi in i ett helt nytt skeende i livet med jobb, jobb och förskola. Hur kunde det gå så snabbt?
Komposterade blogginlägg
Wildabebin ligger ute i vagnen och sover middag och själv drabbades jag av ett litet städ il. Man får ju hoppas att hon snart vaknar... = )
Rensa skrivbordet från lite pappershögar, radera lite mail och så ett snabbt varv förbi cyberdelen av Wildabebin och pappans liv för att göra ett inlägg innan jag tog itu med tvättkorgen, var tanken alltså. Här blev jag visst kvar läsandes gamla blogginlägg som aldrig publicerats. En del för att dom inte blev nog bra, andra för att dom aldrig riktigt blev klara, några av medvetenhet för att dom ska få mogna till sig och en och annan av anledningar jag inte riktigt idag kommer ihåg, kan vara så att Wildabebin kom på annat....
Intressant att jag började på detta inlägg för typ en månad sedan... Idag har hon inte alls sovit i vagnen. Idag var det Leos lekland som stod på programmet. Bus, bus och åter bus i några timmar, sedan lunch och så några timmars sömn. Dom sista 45 minuterna dessutom sida vid sida snarkandes i kapp med pappa. Underbart!
Rensa skrivbordet från lite pappershögar, radera lite mail och så ett snabbt varv förbi cyberdelen av Wildabebin och pappans liv för att göra ett inlägg innan jag tog itu med tvättkorgen, var tanken alltså. Här blev jag visst kvar läsandes gamla blogginlägg som aldrig publicerats. En del för att dom inte blev nog bra, andra för att dom aldrig riktigt blev klara, några av medvetenhet för att dom ska få mogna till sig och en och annan av anledningar jag inte riktigt idag kommer ihåg, kan vara så att Wildabebin kom på annat....
Intressant att jag började på detta inlägg för typ en månad sedan... Idag har hon inte alls sovit i vagnen. Idag var det Leos lekland som stod på programmet. Bus, bus och åter bus i några timmar, sedan lunch och så några timmars sömn. Dom sista 45 minuterna dessutom sida vid sida snarkandes i kapp med pappa. Underbart!
måndag, mars 10, 2008
Livets häftigaste resa
Så här med tre veckor kvar av pappaledigheten efter 8 månader hemma med Wildabebin är det lätt att bli sentimental. Vilken fantastisk resa som dessutom faktiskt just har börjat även om allt går så fort och det händer så mycket. Vill inte vara utan den en enda dag!
Onsdag den 13 december 2006, Ett barn och två föräldrar kommer till världen
Onsdag den 13 december 2006, Ett barn och två föräldrar kommer till världen
Vad är nu detta?
Wildabebin och hennes pappa tappar mark på blogglistorna, vad är nu detta? Att småbarnsföräldrar ens hinner tänka dator tycker jag är imponerande nog och värt varje Nobelpris i världen. Varje gång jag sätter mig vid datorn, hur försiktigt jag än smygit och ljudlöst satt mig ner så kommer hon farande i högsta fart, det är som om rummet är minerat...
- Papppppaaaappaa aaaappaaaapp...
- Papppppaaaappaa aaaappaaaapp...
fredag, mars 07, 2008
Förskolebarn Wildabebin 1680 anmäler sig!
Genom livet finns några telefonsamtal som man alltid kommer att minnas, finnas och fungera som referenspunkter. Kanske en antagning till en efterlängtad utbildning, en tragiskt dödsbud man får ta emot, ett avslut man knystade fram som finnig tonåring med moppemucha, en vän man inte pratat med på evigheter eller som idag, samtalet från Wildabebins kommande förskola.
Tänk, Wildabebin ska börja förskola och nu vet vi att vi båda ska infinna oss där 09.15 måndag den 17 mars för att starta upp inskolningen. Som den officer jag är, väntar jag mig värsta inskrivningen med snitslar, färdskyltar, fotograf, persedelsutlämning. väntan, blanketter... Något mindre skulle göra mig besviken. Hjälp, fatta Wildabebin ska inte längre vara hemma på dagarna med sin pappa. hur ska detta gå, ja alltså inte för Wildabebin hon kommer klara det där galant och dessutom älska det men hur ska det egentligen gå för pappan, för mig?
Tänk, Wildabebin ska börja förskola och nu vet vi att vi båda ska infinna oss där 09.15 måndag den 17 mars för att starta upp inskolningen. Som den officer jag är, väntar jag mig värsta inskrivningen med snitslar, färdskyltar, fotograf, persedelsutlämning. väntan, blanketter... Något mindre skulle göra mig besviken. Hjälp, fatta Wildabebin ska inte längre vara hemma på dagarna med sin pappa. hur ska detta gå, ja alltså inte för Wildabebin hon kommer klara det där galant och dessutom älska det men hur ska det egentligen gå för pappan, för mig?
Hur många gånger på en dag?
Hur många gånger på en dag kan man egentligen göra illa sig utan att begränsas i sitt mod? Ja, efter några dagars feber och snorighet är Wildabebin intensivare är någonsin.
Hon har ramlat över nära på husets samtliga trösklar när hon sprungit fram och tillbaka med tiger släpandes bakom, fallit från stolen när hon skulle hjälpa pappa laga mat, klättrat upp på toalettstolen för att spol och halkat ner, ramlat ner från soffan med huvuet först efter att försökt pussa Barbapappa i boken som låg för nära kanten, försökt balansera på en leklåda med resultatet att hon ramlade ner i den och slog sig mot den bakre kanten, halkat på ett dvd-fodral som hon envisades med att dansa på, inte bara en gång utan tre...
Ja har säkert glömt något, rätt mycket hinner hände på en dag i Wildabebins liv.
Hon har ramlat över nära på husets samtliga trösklar när hon sprungit fram och tillbaka med tiger släpandes bakom, fallit från stolen när hon skulle hjälpa pappa laga mat, klättrat upp på toalettstolen för att spol och halkat ner, ramlat ner från soffan med huvuet först efter att försökt pussa Barbapappa i boken som låg för nära kanten, försökt balansera på en leklåda med resultatet att hon ramlade ner i den och slog sig mot den bakre kanten, halkat på ett dvd-fodral som hon envisades med att dansa på, inte bara en gång utan tre...
Ja har säkert glömt något, rätt mycket hinner hände på en dag i Wildabebins liv.
lördag, mars 01, 2008
Varannan...
Man vet att man kommit en bit ner i föräldraträsket när man drabbas av epedemin Varannan.
Varannan bajsblöja, varannan sovmorgon, varannan grötkladd, varannan sövning...
Men mitt i allt varannan så älskar jag varenda minut jag får tillsammans med Wildabebin och hennes mamma. Wildamamman som förresten snart kanske dyker upp här som gästbloggare, hos Wildabebin och pappan, typ varannan vecka kanske..
Varannan bajsblöja, varannan sovmorgon, varannan grötkladd, varannan sövning...
Men mitt i allt varannan så älskar jag varenda minut jag får tillsammans med Wildabebin och hennes mamma. Wildamamman som förresten snart kanske dyker upp här som gästbloggare, hos Wildabebin och pappan, typ varannan vecka kanske..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
