Att väcka dig för att gå till förskolan
trots att du så skönt ligger och myser mellan oss i sängen
Att klä på dig ytterkläderna för att sedan sätta dig i bilen
när du själv tror att det som vanligt blir lek och stoj ute med pulkan
Att lämna dig på förskolan och säga, ha en bra dag hjärtat
när du redan glatt har bestämt dig för vad du vill visa pappa
Att vinka farväl genom fönstret där du står förvånad
och konstaterar att pappa inte skulle vara kvar
Att lämna dig för sista gången på föräldraledighetens sista dag
gör att pappa gråtandes sätter sig i bilen
Jag vill inte att det ska ta slut...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
älskade älskade pappan, Wildabäbin har glömt dig på ett par minuter. Vet inte om det är tröstande, men sant i alla fall. Och snart är även detta vardag, för dig, för mamman och för Wildabäbin.
Kram H
Känner igen det, och känslan kan komma på exakt samma sätt efter flera år....
Hannah kära vän, du vet då verkligen hur man ska trösta... = )
Annaboda, ja det är väl en del av livet även om jag för stunden tycker det är riktigt jobbigt.
Skicka en kommentar