Kom nu Wildabebin, nu ska vi äta middag ropar jag mot övervåningen. Varför då? blir svaret. För att det är dags för middag kontrar jag. Varför då? säger hon. Klockan är halv sex och jag är hungrig i magen. Är inte du det säger jag och känner att jag nu fått övertaget i diskussionen. Jaaa, det är jag pappa svarar hon...
Jag ler, hör stegen i trappan och känner ett leende komma samtidigt som jag hör Wildabebin än en gång säga, Varför då? För att det var länge sedan vi åt lunch försöker jag pedagogiskt och lugnt säga. Varför då? blir så klart svaret. Ja, jag vet faktiskt inte lilla vän. Nähää säger hon förvånat och undrar om det blir plättar till middag... Varför slutade hon ställa frågor frågar jag mig själv.
onsdag, september 23, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
