Superhjälparna

Juletid är mys blandat med spänning. Wildabebin hjälper defenitivt till att komma ihåg hur min egen barndom var.

- Pappa, titta det snöööööööööar!
- Aha, va fint...
- Kommer tomten nu?

Wildabebin har också utvecklat en otrolig förmåga redan innan hon är tre att skapa sina egna önskelistor. De omfattar allt från doktorsväska, piratklänning, skidor, madickenprylar och yogurth och varierar dessutom från dag till annan. I går konstaterade hon glatt att hon önskade sig en häst.

- Jaha, en till häst till Pippihuset eller en mjukishäst?
- Näääääääää pappa, en riktig stor häst!
- Okej (Vad säger man?)

Wildabebin ser lite små konstig ut och jag frågar om det är något. Ögonen glimmar till och skrattandes konstaterar hon att hon inte kan få en häst. Nä, så är det ju hästar bor ju i stall försöker jag säga men bli snabbt avbruten...

- En häst rymms ju inte i ett paket heller...

Annars glädjer jag mig mest åt att kastas tillbaka till julkalendern och lucköppning varje morgon 07.15. Tycker själv Superhjältarna verkar rätt bra. Eller som Wildabebin säger Superhjälparna... Sötunge!

Wildabebin och snorkråkan

Har verkligen tyckt att snorkråkor som barn kommer springandes med utkletade på sitt pekfinger och vill att man ska ta bort är riktigt riktigt äckligt. Idag är jag mest glad över att Wildabebin kommer med dem och inte kletar dem någonstans eller än värre ivrigt äter upp dem som också kunde vara alternativen.

Tänk så ens perspektiv och värderingar kan förändras...

3 ofattbara år

Om 10 dagar fyller Wildabebin 3 år, helt ofattbart. Kommer såväl ihåg promenaden runt udden när Wildamamman ringde från Stockholm och berättade att vi skulle bli föräldrar. Trodde inte på henne och funderade på om hon hade testat två olika märken på graviditetstestet för att vara säker. Kontrollbehov, nä inte jag inte...

Veckorna som gick innan vi genom ett påskägg berättade det för den blivande far- och morföräldrarna. En lång väntan som dessutom blev två veckor längre än beräknat och så ankomsten som inte tog någon tid alls och ställde känslorna på ända. Äventyret började och fortsätter i rasande tempo.

Nu är Wildabebin ingen bebis längre utan egentligen Wildatjejen som gärna vill att man säger att hon är stor. Tjejen som älskar böcker och tycker att 50 bitars pussel inte är någon större match. Hon som sedan i sommras fixar pottan galant och nu har planer på att skicka alla sina nappar med tomten när han dyker upp. Wildabebin som idag bakat lussebullar på förskolan och som med stor iver jagar sin bokstav över allt och alltid.

Pappa pappa titta, min bokstav! och pekar glatt på skyltar, rubriker eller busskursreklam som kommer i vår väg.

Älskade älskade unge, tack för allt du lär mig och får mig att känna.