En liten berättelse om dop

I veckan berättade vi för vildabebin, som nu är vildatjejen att vi ska på lillkusins dop.
Jag: "På söndag ska vi på kusins dop!"
Vildatjejen: "Mamma, vad är dop för något?"
"Vi ska åka till kyrkan och ge kusin till prästen som häller vatten på henne, och sen åker vi hem och äter tårta och firar."

Vildatjejen börjar gråta och blir upprörd.
"Varför då?"
"För att man gör så när det är dop. Men det är bara lite vatten, så det är inte farligt."
"Men, kan vi inte ta med kusin hem oxå?"

Då förstår jag. Vildatjejen är inte upprörd över att lillkusin ska få vatten på huvudet, utan att vi ska ge henne till prästen och sen åka hem. Hon vill ju ha kvar sin lillkusin.
Efter att förklarat att prästen bara håller lillkusin och att hon visst ska med hem, och få paket och tårtor så lugnar vildatjejen ner sig.
Och jag lärde mig att vara väldigt tydlig i min information. Alla ord räknas!