Livet är rätt intensivt!

- Wildabebin, det är dags för mellanmål!
- Pappa ska bara plocka fram lite först och skala apelsinen, tar bara en minut...

***

- Klättra trappen, nähä får man inte det...

- Försöka nå vattnet i toalettstolen för att plaska i vattnet

- Titta om man kan klättra in i tvättmaskinen, lite för svårt ännu...

- Kasta boll och springa efter, tråkigt

- Dansa lite till radio

- Springa iväg till hallen och titta ut genom sidofönstret

- Dra ett varv skrikandes runt köksön

- Än en gång prova trappen för att se om man nu får vara där

- Tiger kanske vill bada i toalettstolen? eller åtminstone torka lite fartränder...

- Klättra upp i soffan för att titta lite i en bok

***

- Wildabebin, kom nu till pappa så ska vi äta lite frukt!

Springandes kommer hon mot köksbordet och lyckas givetvis snubbla på en av alla böcker hon släpat runt på och spritt ut över golvet. Ramlar, slår sig lite, tårar och så får pappa trösta lite.

MUMS, apelsin är gott!

Snor

Wildabebin är tokförkyld, min stackars lilla älskling. Det är därför helt okej att varva Moraträsk och Teletubbies gång på gång på gång på gång bara hon mår bra. Inser att det inte behövdes mer för att medgörligt viras runt hennes lillfinger... Var ska detta sluta? = )

Frågan är bara när hon ska inse att mina försök att snyta henne är av kärlek och omtanke. Hur gammal måste man egentligen bli för att inse det sköna med att bli av med snoret som täpper igen ens näsa och bildar bubblor samt gör det tungt att andas ? 3, 10 eller 27?

Packad Pappa

Inför alla hjärtans dag idag kände jag att det var dags för lite romantik och förhållandevård. Via hemliga sms styrdes barnvakten upp i början av veckan, restaurang valdes ut, saldot på kontokortet checkades av och ett bord för två bokades till onsdagkväll klockan 18.30.

Otroligt skönt att bara få vara wildamamman och jag, äta supergod mat, dricka vin utan att passa glasen och helt enkelt bara vara vuxna, kära och barnfria! Före 21.15 var vi dock hemma igen, trötta, mätta och packade efter 2 glas vin och en fördrink. Underbart billigt och lättroat att vara småbarnsförälder kan man konstatera.

Det ringer farfar!

Wildamamman jobbar i helgen och själva har vi dragit till Wildabebins farmor och farfar för att härja lös lite och förhoppningsvis även få äta lite palt, mums! Farfar jobbar på med tapetseringen på övervåningen när det ringer i hans mobil som Wildabebin glatt har burit omkring på och som nu helt plötsligt är svår att hitta, konstigt... NOT!

Efter lite sökande så hittas telefonen, farfar svarar men det är ingen i andra änden. Ett utomjordiskt anrop? Nja, så klart inte... det är bara Wildabebin som via den vanliga telefonen lyckats ringa upp farfars mobil och VÄLDIGT nöjd sitter i hallfotöljen och inte riktigt förstår hur farfar helt plötsligt kunde höras i telefonluren. Sa jag att pappa är sambandsofficer?

Jag får Krupp!

Vet inte om det är Pippi som ibland säger att hon får krupp eller om det bara är något jag fått för mig. Hur som helst, jag har krupp!

Inte bara för att Wildabebin hållit oss vakna två nätter med något som bäst kan beskrivas som falsk krupp enligt landstingets vårdguide. Värre är dock att internetuppkopplingen strulat i snart fyra dygn. Ja vet, ett i-landsproblem men ack så stort när man försöker blogga...

Ett enda avbrott och längtan är närapå skadlig

Drog till Storstan igår med morgonflyget, klockan ringde 05.10, taxin hämtade mig 05.55 och typ 06.02 kom första längtan tillbaka hem igen innan jag ens kommit ut till flygplatsen. Suck!

Flyget blev försenat, missade a-expressen med minsta möjliga marginal, tog nästa som hamnade i tågstockning och blev försenat, hamnade i jättekön orvar när jag skulle köpa SL-remsa, var nästan påväg att döda tanten som var orsaken till kön och lyckades på något underligt sätt ta fel tunnelbana vilket jag inte heller direkt upptäckte. Pappaledigheten har verkligen tömt mig på allt pendlings- och storstadskunnande, blir med andra ord en intressant återkomst i april...

Olika möten hela dagen och så några timmar över innan flyget skulle ta mig tillbaka till norr och vår vackra stålstad. Tajmade upp med en vän och tidigare kollega för lite shopping och så middag på två vilket kändes lyxigt som få även om han envisades med att vi skulle äta på Pizza Hut.

Men tänk, ingen som kräver det totala fokuset och om man inte får det gömmer mat i knät eller "råkar" hålla vattenmuggen upp och ner över huvudet. Tänk en diskussion som handlar om livet, relationer, jobb, nöjen, presidentvalet i USA, borgarnas systemskifte, semesterplaner samt skvaller och aldrig, ens i tanken, berör - "- vad duktig du är på att äta vännen", "- ska du inte ha lite mera gurka", "- så ja, hamnade vattnet fel", "- ja tiiittta lampan", undra om vi ska försöka pottan direkt efter maten eller vänta en stund, när bajsade hon igår förresten?

Skittrevligt, god mat och helt underbart vuxet på något löjligt sätt. Klarade av att ha fullt fokus på nuet nästan hela tiden, eller ja, åtminstone tills en mamma kommer in med sin 1 åriga dotter i famnen och ansluter till sitt kompisgäng två bord bort.

Behövdes inte mer för att få mig ur balans, där satt hon i sin stol och babblade högt och ljudligt, torkade smör i håret, "råkade" bara tappa besticken på golvet gång på gång på gång, satte dom små risgrynen till tänder i pizzakanterna och försökte livligt och intensivt charma alla som fanns i hennes närhet och lyckades så klart!

Wildabebin, pappa är på väg hem, jag lovar, finns där i morgon när du vaknar!

Nattlig Wrestling

Kommer ihåg hur jag som liten vaknade upp i mitt rum och försiktigt tassade iväg över hallgolvet för att en stund senare krypa ner mitt mellan mamma och pappa i deras stora stora säng. Natt efter natt efter natt...

Mysigt tyckte jag och speciellt när jag fick lägga mig tvärs över med huvudet på den ena och samtidigt placera fötterna på den andra. Dom hade aldrig åsikter, sa aldrig nu får det räcka, vände sig bort och suckade utan låg där bara och bildade en trygg mur mot omvärlden. En trygghet som skyddade mot farligheter, otäcka drömmar men hjälpte också lite mot smärtan en inte-ännu-sprucken-trumhinna kan skapa.

Har aldrig riktigt förstått det klyvna som vuxen i det hela, har nog alltid trott att mina förlädrar bara tyckt det varit mysigt att få ha mig bredvid sig. Kalla mig gärna naiv!

Underbart när ens barn vill ligga nära, man hör andetagen, ser det rofyllda ansiktet i månljuset, känner lukten av baby (blandat med banan för dagen) och känner värmen av sin allra största kärlek så nära. Men stöket för att hitta nappen i mörkret bland täcken som är stora som oceaner, dom kalla små fötterna som med kraft trycks in i magen, småtårna som krafsar, handen som man helt plötsligt får värsta smockan av mitt i ögat så det blixtrar till, huvudet som okontrollerat skallar en eller gråtattackerna som väcker en med ett ryck för att sömndrycken bara kunna konstatera att Wildabebin redan har somnat om.

Ingår det som förälder att man också ska tycka allt detta är mysigt, vacker och underbart eller är det okej att tänka, fy fan så skönt en natt utan Wildabebin skulle vara? Det här är min säng - det där är din säng, frågor? repetera! Verkställ!

Dreggel, Let´s dance och vuxenångest!

Varm, stel, lätt illamående och med kinden mot en fuktfläck på kudden, man kan nog säga dreggel om man vill vara mer rak, vaknar jag upp till Let´s dance och känner vuxenångesten slå till. Är detta VERKLIGEN mitt liv?

Middag med familjen, röja upp lite i dagsskörden av kaos, bus med Wildabebin, sätta på ytterligare en tvättmaskin, prat om veckan som gått och helgen som nu kommer. Ytterligare lite bus med Wildabebin för att alla tre ska få tid tillsammans, kolla lite tv, först några jobbiga insektsfigurer som totalt fångar Wildabebins uppmärksamhet och så lite gråt när pappa försiktigt (hur man nu gör det?) försöker zappa över för att få sig en liten nyhetsdos. Wildabebin rumsterar runt i soffan och gråtattackerna kommer tätare för allt mellan himmel och jord, det blir visst en tidig kväll i kväll för lilla skönheten.

Tvätta, smörja, blöja, pyjamas och så läsa, välling, tandborste och duns faller hon mot kudden. Kryper upp i soffan vid Wildamamman, ser det sista av Nordnytt, övergår till Rapport medans Wildabebin har gått från tystnad till ett helt egen komponerat operastycke... Känner hur tv-rutan blir mindre och mindre fast dom inte ens hunnit till tredje inslaget för kvällen. Säger till min älskade sambo att jag bara ska vila lite, hon lägger sig bredvid och sakta somnar vi visst in till Wildabebins vackra sång och kvällsgrymtande...

Dreggelfläcken, Let´s Dance och vuxenångesten... Var är spelkvällarna med vännerna, biobesöken, utekvällarna, drinktestar-stunderna, festerna, bakfyllan, middagarna, nattliga Max besök för inköp av skrovmål, timmslånga köer till uteställerna, filmtoppen, pubkvällarna, restaurangbesöken och O´learys Bobby Bacon Burger, tekopparna och de nybakade muffinsarna?

Ja, ja... ärligt talat saknar jag väl oftast väldigt lite av detta och det jag verkligen saknar brukar vi vara rätt duktiga på att faktiskt ta oss tid att göra. Har underbara vänner, fantastiska syskon och helt underbara föräldrar som hjälper till och gör att livet nu både rymmer underbar småbarnstid men också möjlighet till egen tid, tack gode gud!

Men just ikväll slår ändå vuxenångesten till som en blixt från klar himmel och det värsta av allt, jag har glömt hur man blir av med den!

Jag sätter igång och fixar det sista på Jakobs doppresent inför morgondagen, mmm
Jag läser senaste nummret av Focus på nätet, vuxet
Jag påbörjar sortering av viktiga-papper-i-pärmen högen, jättevuxet
Jag kollar hur min pensionsfond utvecklats i börskaoset, pensionärsvarning!

Jag går ut med soporna och komposten, suck...
Jag funderar på om jag redan ikväll ska plocka ur den rena diskmaskinen, ingen kommentar
Jag drar ett svep genom facebook, ja okej då men ångesten finns kvar, fredagkväll och allt...

HJÄLP! Måste göra något, det värker i hela kroppen, jag vill inte vara vuxen, småbarnsfar, leva ett svenssonliv och köra missionären på fredagkväll, jag vill vara rockstjärna! = )

Räddningen blir varken piller, sprit eller desperata sms till mina vänner på jakt efter äventyr. Nä, helt plötsligt förstår jag fler syften med att ICA och COOP är öppna varje kväll till 23.00. Här ska helghandlas! Går ut till bilen, givetvis en miljöbil med motorvärmaren inkopplad, försöker sladda iväg lite när jag lämnar vårt röda radhuskvarter utan någon större framgång eftersom antisladd funktionen slår till och sladd egentligen aldrig har varit min grej.

Äntrar ICA Kvantum klockan 22.37. Tar fram min vagnspolett från plånboken och ler åt mig själv och mitt val att lämna den färdigskrivna handlingslistan HEMMA på köksön och känner hur vuxenångesten sakta men säkert börjar rinna av mig... I´m so wild and crazy!

Pappan från frostmofjället

Börjar gå troll i Wildabebins 1års kontroll. Först så hörde dom aldrig av sig, sedan ringde vi och mötes av det som gör en asless köväntande pappa lycklig, "Tryck in ditt telefonnummer och avsluta med fyrkant så ringer vi upp dig". Tyvärr funkade dock inte tjänsten så bra eftersom man efter man följt instruktionerna fick veta att "Vi har inga lediga tider" Klick!

Men så tillslut en dag träffade vi rätt, fick tid för 1 årskontroll och Wildabebin och mamman drog iväg. Längd, vikt och all den övriga kontrollen funkade smärtfritt men när det kom till vaccinationen tog det stopp. Vaccinationsdoser i kylar som visar +32 grader efter misstänkt haveri är visst inget att föredra. Nytt vaccin och ny tid fick skakas fram och idag var så dagen kommen när Wildabebins 1 årskontroll skulle slutföras!

Snöstorm, ilskna vindar, oplogade vägar och igendrevade gång och cykelvägar gjorde dock det hela till ett betydligt större äventyr än vad som var tänkt. Wildabebins mamma tog den varma goa bilen i morse till jobbet och kvar stod vagnen och väntade.

Påpälsade för att inte frysa mötte vi Kung Bore och kampen kom inte bara att handla om att knuffa, dra och slita vagnen genom halvmeter hög snö utan också få Wildabebin att förstå att det inte är lika obehagligt, kallt och snöigt om man ligger ner istället för, att som hon, hänga ut ur vagnen skrikandes, gråtandes och många gånger endast centimetrar från att ranla ur och helt enkelt bli kvar i en snödriva. Gick väl sådär kan vi väl säga på båda punkterna men tillslut kom vi fram och sprutan satts i låret och det hela var över på några minuter.

Passade på att fira att 1 årskontrollen nu äntligen är slutförd men gofika på konditori Holms tillsammans med min vän C och hennes barn. Vännen C som under förra veckans kraftiga snöväder helt enkelt fick vända om och hämta fjällpulkan där hon packade ner sin 5 månaders bebis och bobben när storasyster skulle hämtas på dagis. Gråtandes drog dom alla hemåt i ovädret. Det är underbart att bo i Norrbotten!

Förresten, på tal om 1 årskontroll, har vi haft öppet köp ända fram till nu eller är det från och med idag garantin gäller på samma sätt som med vårt nybyggda hus efter slutbesiktning?