Det är ofattbart hur snabbt man glömmer eller för att vara mer exakt, tänk så fort man förtränger sånt man inte vill komma ihåg. Efter min livs värsta resa, åtminstone med barn kan jag bara småle åt mig själv när jag nu åter sitter med en flygbiljett i handen. Denna gång till San Fransico i slutet på maj för 10 dagars semester hos Wildabebins gudmor, supernice!
Ett äventyr som dock hade kunnat bli lite too much. Fanns under rätt många veckor en idé om att Wildabebin och hennes pappa själva skulle dra iväg tur och retur över atlanten eftersom Wildabebins mamma var tvungen att jobba. Ja, fråga mig inte hur jag kom på tanken att resa själv, frivilligt och över mer än ett dygn med Wildabebin enkel väg.
Galen, naiv, äventyrlig eller bara dum? Vi skulle i dagarna vara på väg hem igen om vi nu båda skulle överlevt resan. Efter att ha ungåtts med henne själv hela helgen vet jag faktiskt inte hur det skulle ha slutat. Hon är intensiv kan man lungt säga...
Nu behöver vi dock aldrig, ja för denna gång åtminstone, testa våra gemensamma gränser Wildabebin och jag. Resan blir som sagt var av först i slutet på maj och då med Wildabebins mamma i följe vilket vi alla tra är väldigt glada för. Tror faktiskt en hel del medpassagerare också kommer att vara det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar