Superhjälparna

Juletid är mys blandat med spänning. Wildabebin hjälper defenitivt till att komma ihåg hur min egen barndom var.

- Pappa, titta det snöööööööööar!
- Aha, va fint...
- Kommer tomten nu?

Wildabebin har också utvecklat en otrolig förmåga redan innan hon är tre att skapa sina egna önskelistor. De omfattar allt från doktorsväska, piratklänning, skidor, madickenprylar och yogurth och varierar dessutom från dag till annan. I går konstaterade hon glatt att hon önskade sig en häst.

- Jaha, en till häst till Pippihuset eller en mjukishäst?
- Näääääääää pappa, en riktig stor häst!
- Okej (Vad säger man?)

Wildabebin ser lite små konstig ut och jag frågar om det är något. Ögonen glimmar till och skrattandes konstaterar hon att hon inte kan få en häst. Nä, så är det ju hästar bor ju i stall försöker jag säga men bli snabbt avbruten...

- En häst rymms ju inte i ett paket heller...

Annars glädjer jag mig mest åt att kastas tillbaka till julkalendern och lucköppning varje morgon 07.15. Tycker själv Superhjältarna verkar rätt bra. Eller som Wildabebin säger Superhjälparna... Sötunge!

Wildabebin och snorkråkan

Har verkligen tyckt att snorkråkor som barn kommer springandes med utkletade på sitt pekfinger och vill att man ska ta bort är riktigt riktigt äckligt. Idag är jag mest glad över att Wildabebin kommer med dem och inte kletar dem någonstans eller än värre ivrigt äter upp dem som också kunde vara alternativen.

Tänk så ens perspektiv och värderingar kan förändras...

3 ofattbara år

Om 10 dagar fyller Wildabebin 3 år, helt ofattbart. Kommer såväl ihåg promenaden runt udden när Wildamamman ringde från Stockholm och berättade att vi skulle bli föräldrar. Trodde inte på henne och funderade på om hon hade testat två olika märken på graviditetstestet för att vara säker. Kontrollbehov, nä inte jag inte...

Veckorna som gick innan vi genom ett påskägg berättade det för den blivande far- och morföräldrarna. En lång väntan som dessutom blev två veckor längre än beräknat och så ankomsten som inte tog någon tid alls och ställde känslorna på ända. Äventyret började och fortsätter i rasande tempo.

Nu är Wildabebin ingen bebis längre utan egentligen Wildatjejen som gärna vill att man säger att hon är stor. Tjejen som älskar böcker och tycker att 50 bitars pussel inte är någon större match. Hon som sedan i sommras fixar pottan galant och nu har planer på att skicka alla sina nappar med tomten när han dyker upp. Wildabebin som idag bakat lussebullar på förskolan och som med stor iver jagar sin bokstav över allt och alltid.

Pappa pappa titta, min bokstav! och pekar glatt på skyltar, rubriker eller busskursreklam som kommer i vår väg.

Älskade älskade unge, tack för allt du lär mig och får mig att känna.

Vilka plåster vill du köpa?

Wildabebins plåsterberoende går i vågor. Ibland är det minst två på varje arm och gärna något på magen och på varje ben. Ibland räcker det med ett enda på ett finger. Hur som helst står det nästan alltid plåster på inköpslistan och i veckan var det åter dags.

I full fart äntrade vi Coop Forum och direkt jag nämnde plåster så drog hon iväg med sin lilla kundvagn mot hyllorna som en fluga dras till ett glas saft i sommarvärmen. Frågan var ju dock om det denna gångs kulle bli Bamse, Djungelboken eller Hello Kitty? Efter lite funderingar föll valet på Djungelboken och jag trodde i min enfald därmed att vi var klara och kunde gå vidare när diskussionen uppstod kring plåster man kan sitta på. Försökte förklara att djungelplåster löser allt men Wildabebin var allt annat än nöjd och började peka och tjata om plåster man kan sitta på...

Blev stående där ett tag och fick verkligen inte ihop vad hon ville säga och var ute efter. Mamma, plåster, sitta på, inte djungeldjur, plåster, vi köpa... Fattar noll tills hon tar tag i mina byxor och drar mig mot hyllan bredvid plåsterna och jag tar mig tid att titta på vad hon pekar på. Ett helt hav med bindor!

Pappa, köpa plåster till mamma?
Nä, mamma behöver inga plåster eller bindor.
Okej då..

Och så drog hon vidare med sin lilla kundvagn i hög fart mot juicen som var andra saken som stod på handlingslistan, åtminstone enligt wildabebin....

En liten berättelse om dop

I veckan berättade vi för vildabebin, som nu är vildatjejen att vi ska på lillkusins dop.
Jag: "På söndag ska vi på kusins dop!"
Vildatjejen: "Mamma, vad är dop för något?"
"Vi ska åka till kyrkan och ge kusin till prästen som häller vatten på henne, och sen åker vi hem och äter tårta och firar."

Vildatjejen börjar gråta och blir upprörd.
"Varför då?"
"För att man gör så när det är dop. Men det är bara lite vatten, så det är inte farligt."
"Men, kan vi inte ta med kusin hem oxå?"

Då förstår jag. Vildatjejen är inte upprörd över att lillkusin ska få vatten på huvudet, utan att vi ska ge henne till prästen och sen åka hem. Hon vill ju ha kvar sin lillkusin.
Efter att förklarat att prästen bara håller lillkusin och att hon visst ska med hem, och få paket och tårtor så lugnar vildatjejen ner sig.
Och jag lärde mig att vara väldigt tydlig i min information. Alla ord räknas!

Varför då?

Kom nu Wildabebin, nu ska vi äta middag ropar jag mot övervåningen. Varför då? blir svaret. För att det är dags för middag kontrar jag. Varför då? säger hon. Klockan är halv sex och jag är hungrig i magen. Är inte du det säger jag och känner att jag nu fått övertaget i diskussionen. Jaaa, det är jag pappa svarar hon...

Jag ler, hör stegen i trappan och känner ett leende komma samtidigt som jag hör Wildabebin än en gång säga, Varför då? För att det var länge sedan vi åt lunch försöker jag pedagogiskt och lugnt säga. Varför då? blir så klart svaret. Ja, jag vet faktiskt inte lilla vän. Nähää säger hon förvånat och undrar om det blir plättar till middag... Varför slutade hon ställa frågor frågar jag mig själv.

Inte nu, sen...

Måste vara den vanligaste kommentaren från Wildabebin för tillfället, om allt och åt alla. Inte nu, sen...

Idag var det vattenslangen som med högsta tryck i strålen riktats mot rabatten så blommor dränktes och jorden vällde in som tsunamivågor över den nyoljande altanen.

SLUTA! ropar jag. Inte nu, sen pappa svarar hon.

Grrr, grrr...

Längtar efter dig

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.

(Siv Andersson)

Flickor har navel, bara så ni vet.

Stod där naken i badrummet just påväg in i duschen när Wildabebin slänger upp toalettdörren och traskar in. Sätter sig på sin pall och kollar fascinerat och pekar.

- Pappa, en sån jag inte har...
- Nä, tjejer har ingen snopp. Killar har snopp säger jag.
- Jag har ingen nopp. Vidar har nopp! Pappa har nopp.

Hon springer skrattandes ut ur badrummet, lämnar så klart toalettdörren öppen och fortsätter trallandes genom huset. "Pappa har nopp.. pappa har nopp"

Så kunde den biologilektionen såväl startats som avslutas och glömts bort.
Men så är inte fallet. Nä, Wildabebin fortsätter med sina funderingar även två dagar senare när hon ligger i sin säng istället för att sova. Wildamamman sitter ute i tv-rummet och hör en filosoferandes liten tjej...

"Tjejerna har ingen pillenopp. Tjejerna har navel"

En och en halv timme senare tvättas det sängkläder. Hon nöjde sig inte med att filosofera, utan ville också bedriva empiriska studier. Vad är egentligen sanningen om pillenopp eller navel? Tyvärr hände en olycka i samband med studien som bidrog till sängklädestvätt.

Citat som gör en svarslös

I förgår, efter insmörjning, pyjamasbyte, kvällsvälling, tandborstning, sagoläsning, puss och kram samt en del protester börjar jag tillslut tro att även denna kväll ska bli en seger för mig med en sovande dotter. Från hennes rum hörs dock plötsligt ett rop på pappa...

- Wildabebin, du ska sova nu. Klockan är mycket.
- Nä pappa, jag orkar inte sova...

Ja, vad säger man... Skönunge!

Igår kom så nästa underbara citat som får en att vilja springa fram till henne, lyfta upp henne och sedan aldrig släppa taget. Tillsammans skottade vi av altanen från nästan en meters djupt snölager. Men även det roliga tar slut och när vi efter närmare en och en halv timme dessutom får en kraftfull odör är det dags att gå in.

- Kom nu Wildabebin så går vi in och kollar vad mamma gör.
- Nä
- Jo, kom så tittar vi efter. Nu har vi ju skottat färdigt här ute.
- Ilda vill inte
- Men jag vill gå in nu och jag vill att du följer med...

Wildabebin går mot dörren, öppnar och kliver in. Jag följer efter men får en arg blick från henne och ett tydligt budskap.

- Nä pappa, jag orkar inte släpa på dig. Sedan stänger hon dörren och fortsätter med snöiga skor genom vardagsrummet mot sin mamma som står i hallen.

Här står jag kvar ute på altanen förvånad och funderar lite på vad hon menar.
Upplever hon redan som 2 åring att hon behöver släpa på sin far, undra vad hon då kommer att tycla och tänka när hon är 15...

Pappas stora stora tjej

I natt har Wildabebin sovit över hos en kompis för första gången. Gissa om det var en stor och stolt tjej som vinkade hejdå till Wildamamman igår och hade mängder av saker att få berätta för mig idag när jag hämtade henne. Det bubblade nästan över...

Ett vitt lakan och en kedja, tack!

Utan att veta varför eller när det hände har vi, hela Wildafamiljen, förflyttats in till sagovärlden och lever nu mera livet som familjen spöke. Inte illa eller hur?

Vi bor i slottet Gomorronsol även om det mest i min värld påminner om ett nybyggt radhus i rött och vitt och när det knakar till i huset är Wildabebin inte det minsta förvånad utan förklarar krasst att det bara är Labolina som låter.

Har än inte sett till varken Rufus eller Prins Bus men det kanske bara är en tidsfråga. Igår på väg till förskolan såg hon ett växthus och kopplade direkt ihop det med Drottningens växthus på Gomorronsol. Ni vet, där hon odlar sina Tuuulpaaaaaaaaaner...

Och vissa säger att inte våldsspel och annan skit påverkar våra barn?

Pippi och lillagubben

Fick lämna jobbet och storstaden tidigare än tänkt för att bege mig hemåt till stålstaden för att ta hand om Wildabebin som insjuknat. Efter middagen blev det försök till Kurragömma och ska den som ger sig, snart börjar det sitta där hur regler och upplägg fungerar. Visst är det en bit kvar för all del, nu tittar hon lite för mycket uner tiden man gömmer sig och fortsätter sedan hålla för ögonen när hon letar. Men det går åt rätt håll..

Efter det blev det att hänga på pappas rygg och försöka få mig att galopera runt på köksgolvet. Helt plötsligt när jag står där på alla fyra känner jag hur hon försöker komma upp på knäna och sekunder senare står hon på sina fötter och balanserar med ett fast grepp i mitt hår. Känner hur det svajar och är rädd att hon ska tappa greppet samtidigt som jag själv har placerat mig i en rävsax med henne stående på ryggen så här får vi försöka med diplomati.

- Wildabebin, pappa vill inte att du står på min rygg. Kan du lägga dig ner igen?
- Näää, pappa...
- Men pappa vill inte vara häst när du står på min rygg, nu får du försiktigt försöka lägga dig ner igen och hålla i dig så vi kan galoppera vidare.
- Nä.. Pippi ångstump stå häst

Ja, hur har jag kunnat glömma det. Min dotter har helt plötsligt blivit Pippi och själv har jag förpassats till rollen som häst. Lilla gubben här!

Längtan or not?

Det är jobbigt att vara långt bort när ens stora kärlek är sjuk. Åandra sidan är det magsjuka och det har vi ju redan prövat på tillsammans, fy fan säger jag!

Inte nog med att man nu ska vabba för att möta magsjukan på nära håll. Man ska dessutom lyckas få alla förbannade intyg rätt som regeringen har kommit på för att sätta åt sk fuskande småbarnsföräldrar. Vad sägs om att börja med bonusdirektörerna?

Kan själv!

Nya bebisar har de senaste månaderna anlänt i bekantskapskretsen och fler är på ingång. Ja, Wildabebin själv har länge sagt att hon har en egen lillasyster = )

Det är när man omges av dessa bebisar jag verkligen förstår hur fort 2 år går och hur mycket Wildabebin idag faktiskt kan. Från en liten hjälplös filur som mest skiter, äter och sover till en helt fantastisk liten människa med egen personlighet och vilja.

En tjej som ibland vill vara liten, bli buren och gärna smågnällande kommunicera med pappa och mamma. Till en tjej som ibland spänner ögonen i mig och säger "Pappa, Ilda stor, jättestor..." Hon kan själv, hon ska själv och hon måste själv. Allt och alltid när hon är på det humöret.

Har jag själv ork, tid och hinner tänka efter är det inget problem. Men visst dundrar vi samman ett par gånger per vecka och mer kommer det väl att bli eftersom jag också kan själv...

Sjuk, inte sjuk, Sjuk, inte sjuk...

I fredags dålig, igår pigg för att idag åter ha 40 graders feber. Inte nog med att det är jobbigt, tär på ens tålamod, sätter grus i maskineriet. Det gör en också som förälder så liten och hjälplös. Man vill skydda, hjälpa och förklara men får mest rikta in sig på att säkra dryckesmängd och att rätt film är i DVDn.

2-1 till Pappan

Efter en hel julledighet med kamp varje kväll för att få Wildabebin att somna själv i sin säng och i någolunda tid kan jag nog utropa mig och min fantastiska sambo till vinnare i den här ronden. Ja jag vet, riskerar att få äta upp det redan ikväll. Men vi är just inne i ett rejält flue. Blöja, pyjamas, välling, tandborstning och så två sagor och så ett kort meningsutbyte som betyder så mycket.

- Sov gott, pappa och mamma älskar dig
- Puss
- Puss och kram, nu får du läsa bok eller lägga dig och sova om du är trött
- Gonat, ses i moron...

Ibland bokläsning, ibland sova. Men alltid utan större protester, bök eller stök. Ja, en och annan bok kan man behöva komplettera sängen med fast vi försöker att inte ha hela bokhyllan i sängen. Wildabebin vill dock gärna ha många böcker, tror hon på det sätttet tror att hon ska kunna hålla sig vaken längre. Igår kom dock första signalen att hon också börjar se en gräns.

- Mamma?
- Sov nu Wildabebin, det är kväll
- Mamma, böcker...
- Du har redan fått böcker, nu får du lägga dig och sova
- Mamma, inga mer böcker, Ilda rymms inte
- Vill du att vi plockar bort några böcker?
- Aaa, Ilda ryms inte sängen. Många böcker inte...

Puss du underbara unge!

(Ser det dock även som en delvinst, därmed 2-1 till oss)

Tålamoood pappa, tålamoood!

Julledigheten börjar närma sig sitt slut och kampen för att vända tillbaka Wildabebins dygnsrytm pågår för fullt. Det är ett krig som utkämpas kan jag lova! På bred front och med mycket krut i luften.

Sova länge på morgonen gör hon gärna så ofta hon bara får möjlighet. Gärna mitt i veckan för att vakna lite tidigare under helgen och därmed krossa mamma och pappas drömmar om en sovmorgon utan måsten. Under julledighetens första del tappade vi nog alla tre taget lite om våra livsklockor och tyckte det var rätt mysigt att mysa tillsammans på kvällarna och på den vägen är det. Nu vill hon ALDRIG somna!

Klockan har passerat 23.30 och från sovrummet hörs en liten sång om apelsiner som inte är goda, försök till högläsning ur Labolinas lillabok och en uppräkning av alla dem som älskar Wildabebin. Allt för att inte somna...

Från vår front har vår strategi för att vinna kriget varit tidiga mornar och begränsad lunchvila. Trötta ut henne ska väl tillslut lyckas, eller? Ikväll har dock hon övertaget...

- Nej, älskling. Du får inte gå ner från sängen.
- Pappa älskar Ilda.
- Ja pappa älskar Wildabebin, men nu ska du stanna där. A
- Tjejerna älskar Ilda.
- Jo, tjejerna älskar Wildabebin men nu ligger du och läser lite eller så lägger du dig och sover om du är trött.

- Tålamoood pappa, tålamoood....

Vad säger man, 1-0 till Wildabebin.