Pappas stora stora tjej

I natt har Wildabebin sovit över hos en kompis för första gången. Gissa om det var en stor och stolt tjej som vinkade hejdå till Wildamamman igår och hade mängder av saker att få berätta för mig idag när jag hämtade henne. Det bubblade nästan över...

Ett vitt lakan och en kedja, tack!

Utan att veta varför eller när det hände har vi, hela Wildafamiljen, förflyttats in till sagovärlden och lever nu mera livet som familjen spöke. Inte illa eller hur?

Vi bor i slottet Gomorronsol även om det mest i min värld påminner om ett nybyggt radhus i rött och vitt och när det knakar till i huset är Wildabebin inte det minsta förvånad utan förklarar krasst att det bara är Labolina som låter.

Har än inte sett till varken Rufus eller Prins Bus men det kanske bara är en tidsfråga. Igår på väg till förskolan såg hon ett växthus och kopplade direkt ihop det med Drottningens växthus på Gomorronsol. Ni vet, där hon odlar sina Tuuulpaaaaaaaaaner...

Och vissa säger att inte våldsspel och annan skit påverkar våra barn?

Pippi och lillagubben

Fick lämna jobbet och storstaden tidigare än tänkt för att bege mig hemåt till stålstaden för att ta hand om Wildabebin som insjuknat. Efter middagen blev det försök till Kurragömma och ska den som ger sig, snart börjar det sitta där hur regler och upplägg fungerar. Visst är det en bit kvar för all del, nu tittar hon lite för mycket uner tiden man gömmer sig och fortsätter sedan hålla för ögonen när hon letar. Men det går åt rätt håll..

Efter det blev det att hänga på pappas rygg och försöka få mig att galopera runt på köksgolvet. Helt plötsligt när jag står där på alla fyra känner jag hur hon försöker komma upp på knäna och sekunder senare står hon på sina fötter och balanserar med ett fast grepp i mitt hår. Känner hur det svajar och är rädd att hon ska tappa greppet samtidigt som jag själv har placerat mig i en rävsax med henne stående på ryggen så här får vi försöka med diplomati.

- Wildabebin, pappa vill inte att du står på min rygg. Kan du lägga dig ner igen?
- Näää, pappa...
- Men pappa vill inte vara häst när du står på min rygg, nu får du försiktigt försöka lägga dig ner igen och hålla i dig så vi kan galoppera vidare.
- Nä.. Pippi ångstump stå häst

Ja, hur har jag kunnat glömma det. Min dotter har helt plötsligt blivit Pippi och själv har jag förpassats till rollen som häst. Lilla gubben här!

Längtan or not?

Det är jobbigt att vara långt bort när ens stora kärlek är sjuk. Åandra sidan är det magsjuka och det har vi ju redan prövat på tillsammans, fy fan säger jag!

Inte nog med att man nu ska vabba för att möta magsjukan på nära håll. Man ska dessutom lyckas få alla förbannade intyg rätt som regeringen har kommit på för att sätta åt sk fuskande småbarnsföräldrar. Vad sägs om att börja med bonusdirektörerna?

Kan själv!

Nya bebisar har de senaste månaderna anlänt i bekantskapskretsen och fler är på ingång. Ja, Wildabebin själv har länge sagt att hon har en egen lillasyster = )

Det är när man omges av dessa bebisar jag verkligen förstår hur fort 2 år går och hur mycket Wildabebin idag faktiskt kan. Från en liten hjälplös filur som mest skiter, äter och sover till en helt fantastisk liten människa med egen personlighet och vilja.

En tjej som ibland vill vara liten, bli buren och gärna smågnällande kommunicera med pappa och mamma. Till en tjej som ibland spänner ögonen i mig och säger "Pappa, Ilda stor, jättestor..." Hon kan själv, hon ska själv och hon måste själv. Allt och alltid när hon är på det humöret.

Har jag själv ork, tid och hinner tänka efter är det inget problem. Men visst dundrar vi samman ett par gånger per vecka och mer kommer det väl att bli eftersom jag också kan själv...