Världens bästa väckarklocka?

"Bää, bäää, lille bäää, aooaammmeee... Bäääbää..."

Kan inte finnas någon bättre än att få vakna till Wildabebin som sitter upp i dubbelsängen och klappar en i ansiktet i takt med sin skönsång...

Gjorde verkligen inget att det var ett litet tag innan den vanliga klockan skulle ringa för dagen. Gav bara en extra stund till morgonmys i sängen kollandes på Laba, papppa Laba... (Lilla spöket Laban)

Natt

Trött pappa ska sova.
Wildabebin sover sedan länge.
Vildamamman just landat på andra sidan jorden,
för att följa Obama dom sista skälvande dagarna.

Livet är allt konstigt ibland.

Ett år, en blogg, ett barn...

Inser här där jag sitter och drömmer mig bort inför kvällen då jag och vildamamman ska vara barnlösa och bara ägna oss åt varandra att vi nu funnits här tillsammans på bloggen i 1 år, Wildebebin, vildamamman och jag. Oj vad tiden går fort.

Tittar tillbaka på det första inlägget här på bloggen, 28 oktober 2007 och blir grymt nostalgisk. Hade varit hemma lite mer än en månad av pappaledigheten, hade länge funderat att gå ifrån mobilbloggen som följde Wildabebin månaderna före ankomst och under det hela första året. Tog steget och har aldrig ångrat mig.

Anonymt för dom som inte vet vem jag och Wildebebin är, personligt för alla andra som finns i vår närhet och som följer våra äventyr. Kravlöst från min egen sida som inte skapar stress men som bjuder på avkoppling och glädje när man sätter sig ner och skriver. Toppar inge listor men samlar ändå läsare från när och fjärran och inte minst, ger oss själva ett minne att bära med oss resten av våra liv.

Nu hör jag någon som börjar vakna efter sin eftermiddagslur och inom kort kommer att ropa - pappa, paaappaaa PAAAAPPPPA! Ja, se där, där kom det!

Det som inte dödar, det härdar...

Vet inte hur många gånger jag har skrikigt "Det som inte dödar, det härdar!" till mina soldater genom åren som officer när motgångarna varit stora, orken knappt mätbar eller uppgiften varit en enda stor och evighetslång prövning.

Inser sakta men säkert att min egen härdning börjat nu men en vild liten bebis som helt plötsligt är stora tjejen som snart fyller två och kan själv, vill själv, gör själv och dessutom upptäcker allt.. Det som inte dödar...

VEM FAN HAR KOMMIT PÅ ETT SÅDANT FÖRBANNAT IRRITERANDE UTTRYCK OM MAN FÅR FRÅGA?

Bloggkoll?

Följ min blogg med bloggkoll

Håka Motocukel

Håka Motocukel, Wilda... Jaa aa.
Mig motocukel, haka...

Ja, det är inte alltid så lätt för förskolefröknarna att hänga med i turerna och allt Wildebebin försöker berätta under dagerna. Oklarheterna klarnade dock när vildamamman kom och hämtade henne för att skjutsa henne till farbror Håkan, ni vet han med motorcykeln...

Var en lycklig liten tjej jag senare på kvällen hämtade hem från farbror och faster. Hon hade fått se motocukel helm, motocukeljaka, motocukel... Ja, och inte blir det mindre roligt att vara på besök när dom dessutom har två stycken ökenråttor eller som Wildabebin mer eller mindre skriker av glädje och upphetsning pappa, titta muuuuS!och med stor spänning närmar sig för att försöka klappa den lilla råttan som verkar fundera var lugnet tog vägen.

Frigörelsekampen är här!

08.00 Får ett vackert mms från dom två bästa tjejerna i hela världen som ligger i sängen och låtsas sova. Se dock på Wildabebins ansiktsuttryck att det nog mest är lite bus på gång...

08.42 Får ett nytt mms från tjejerna där dom sitter och tittar på den stora favoriten för tillfället, Wahooooo! (Lejonkungen). Den mysiga sovmorgonen har övergått till mys i soffan.

10.20 Får ett sms med ordet Suck!

12.09 Kommer sedan förklaringen, Wildabebins förkylning är över. Roligt i sig men verkar också innebära att hon laddat upp så hon nästan sprängs...

Morgonmackan skulle bestämt intas med sked. Tröjan som var påtagen för dagen hann snabbt tas av precis då ytterkläderna skulle på innan förskolan väntade. Dockan Lillan fick tillbringa morgonen i kylen medans Wildabebin själv hoppade från trappen ett par gånger där hon inte ens får vara... Idag var det rejäl test av mamma helt enkelt.

Roligt och underhållande när man får det via sms. Frågan är dock hur kommande två veckor kommer att kännas när Vildamamman drar till USA för att följa Obama i hans kamp att bli nästa president och vi, wildabebein och pappan, på två ska vara hemma, borta och på resande fot...

Intressant...

Undra vad hon egentligen säger?

Sitter vid datorn och rensar inboxen akompanjerad av Wildabebisen som pratar i sömnen så det hörs på hela övervåningen. Undra vad hon egentligen säger?

Jag hoppas hon vet att hon är älskad, inte bara av mamma och pappa, utan av en rad människor i vars tillvaro och liv hon klampade in för snart två år sedan. Människor som har följt och alltid kommer att följa henne i absolut närhet men också på avstånd. Åandra sidan pratar jag själv i sömnen ibland och har nog aldrig träffat någon som kan tyda mig. Så okej Wildabebin, 1-1.

Av längtan till dig...

Tänk så många gånger man tänkt tanken, bara jag fick sova en hel natt själv, slippa en kväll med bljöbyte, tandborstning och pyjamaskamp. Tänk att få en gomiddag serverad, en trevlig drink som avrundning på kvällen, en skön hotellnatt mellan rena lakan och så en hel hotellfrukost i lugn och ro....

Ja, tänk. Nu är den här i form av tvådagars konferens och dessutom tillsammans med min sambo, men vad är det man då funderar på och tänker? Ja inte är det över allt positivt med konferensen utan hur Wildabebin egentligen har det. Har natten varit bra? Har hon ätit? Vad har hon hittat på för bus? Några nya ord? Undra vad hon nu gör? Saknar hon oss?

Kom igen nu, njut för helvete...

Vill någon lekka lekka?

Lekka lekka ute, lekka lekka ine...
Papppa, lekka lekka...
Lekka lekka här, lekka där..
Sitta mig!

Varför falsk när den är äkta?

Inatt har jag haft kanske en av dom djävligaste men också mysigaste nätter i mitt liv som pappa. Visst, natten då jag och min dotter delade på vinterkräksjukan kanske är den värsta hittills, men den hade ju heller inte tillstymmelse till mysighet åandra sidan. Inatt var det dock annorlunda, vi tre i vår stora säng. Wildabebin, jag och så ett besök av herr falsk krupp som jag fram till klockan 04.37 i morse tyckte vara ytterst äkta och närvarande i vårt liv.

Man sitter där i ett mörk sovrum, dödstrött och kall eftersom den isande höstvinden sveper in genom den öppna balkongdörren för att lindra och hjälpa. Wildabebin flämtar, hostar, piper, skäller och gråter för att det är jobbigt, obehagligt och stör hennes sömn. Hon sitter där i min famn, så upprätt man bara kan vara och kämpar för att få sova. Jobbigt för oss båda men också en otrolig känsla av samvaro och kärlek när vi tillsammans kämpar oss fram genom nattens oändliga timmar. Vid halv fem på morgonen lättnar det dock och med tårar nerför bådas kinder vaggas vi till ro av varandras andetag. Jag och min älskade lilla tjej!