Krupp, sant eller falskt?

Vet inte om det är Pippi som ibland säger att hon får krupp eller om det bara är något jag fått för mig. Hur som helst, Wildabebins krupp ger mig verkligen krupp!

Wildabebin hade småsvårt att somna igår och vaknade till och grät när inte tutten var där den skulle ett par gånger under kvällen. Efter midnatt när vi själva äntligen kommit i säng började dock den riktiga cirkusen. Orolig, gråtandes och uppjagad vaknade hon med jämna mellanrum för att någon en timme senare övergå till ett konstant gråtande med ansträngd andning som nog kan få vilken förälder som helst att känna oro och fundera var gränsen går för när man söker hjälp.

Hade hon bara massor med slem i halsen som inte kom upp, hade hon råkat äta något som gjort att det svullnat igen, visst lyckades hon ta en liten tugga av mandelkubben på kalaset, men nog har hon ju ätit nötter tidigare, eller...?, är det början på en dunderförkylning eller är det detta som heter falsk krupp enligt landstingets vårdguide som var nattens lektyr?

Wildamamman tog dom första timmarna, mellan 03.30-04.30 var hela Wildafamiljen vaken och sedan fick morgonen helt enkelt börja för Wildabebin och hennes pappa. Vaken, upprätt i sin saccosäck, drickandes vatten till Teletubbies började dock andningen återgå till något som kan kallas normalt och därmed började så sakta lugnet också infinna sig hos oss båda. Ett lugn som var så enormt befriande och som också, om än för ett mycket kort stund, övergick till sömn hos oss båda liggandes där på vardagsrumsgolvet med dagen kryende utanför.

Om Wildabebin hade krupp i natt så blev dock effekten att jag har haft krupp hela dagen. Detta med att sova endast några få timmar och sedan fungera som människa och dessutom ta hand om en smågnällig liten tjej är verkligen inte min paradgren. Håller tummarna att krupp:en, eller vad det nu än var, för alltid håller sig borta. Vi ha prövat och tyckte inte om det!

Nu ska det här sovas!

(Obs, hittade inlägget som utkast. Skrivet för någon vecka sedan.)