Ska nog helt enkelt tolkas som, Pappa, titta jag kan stå nu! En helt underbar upplevelse att se Wildabebin ta sina första stapplande steg under jul hos mormor och morfar för att nu lite mer än en vecka senare rätt obehindrat, dock under lätt svajning, gå omkring. Även om trösklar och mattkanter fortfarande motsvarar utmanande bergsbestigningar och lätt kan få henne på fall.
Nu när jag sett att hon även på denna punkt utvecklas normalt så är det helt okej, Wildabebin, du kan vänta lite med att börja gå. Pappa tyckte det var betydligt enklare när du kröp. Gick på något sätt inte lika fort och du nådde definitivt inte lika högt, djupt och långt! Vi stannar upp lite här och njuter, eller hur, visst tjejen? Nähä, inte...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar