Föräldraledighet, som passionerad kärlek i en isvak

08.47 frukstund.. 09.00 sova.. 10.15 vakna..

Har idag varit pappa i 406 dagar om jag med min pappalediga hjärna lyckades räkna rätt och erkännas skall att datorns kalkylator fick hjälpa till med den sista summeringen. Blev alldeles för svårt att få ihop min lilla ekvation, får väl skylla på för lite sömn... = )

Om man summerar dessa första 13 månader i ny kunskap kan man ju lätt konstatera att...

- bli pappa måste vara det mest fantastiska en man kan få vara med om

- allt man trodde var viktigt, nödvändigt och måsten blir rätt ovesäntligt

- man orkar betydligt mer än vad man tror och sovmorgon är allt relativt

- "jag skulle kunna dö för mitt barn" är långt ifrån ett citat bara taget ur luften

- föräldraledighet är vissa stunder verkligen som passionerad kärlek i en isvak

- kladd, bajs, snor är bara några av alla läbbigheter som blir underbar vardag

- inget är så vackert som ett sovande barn...

Och varför i helvete passar man själv inte då på att också sova en stund?

Ja, listan över nyvunnen kunskap och insikt skulle kunna göras betydligt längre för resan är fantastisk och nära på omöjlig att beskriva för alla som inte testat. Men, ja det finns oftat ett MEN någonstans i det hela. 406 dagar som pappa till Wildabebin har dock ännu inte fått mig att förstå att allt inte går att planera.

Här har jag i år levt med min kalender, bokat upp dagarna till max, lever med 15 minuters marginaler, alltid, ja åtminstone oftast, koll på hur vecka i detalj ser ut redan på söndagkväll. Allt för att få livet att gå ihop och hitta en balans mellan ett intensivt och ansvarsfullt uppdrag och privatlivet. Sen kom Wildabebin och BANG, ja inte gör hon då åtminstone som pappa säger och planerar. Måste vara ett mjukvarufel någonstans...

Idag skulle hon ju vakna 07,30, sova fömiddagslur vid 10 så jag hann duscha och fixa lite, sedan älska pappas plan på utelek i snön tillsammans för att sedan gå till öppenförskola på eftermiddagen, allt innan eftermiddagsvilan vid 15.00 skulle börja. Då vaknar man väl ändå inte 09.15, bajsar just när pappa äntligen fått på sig själv och Wildabebin alla ytterkläder och sedan när det är fixat börja gråta ohejdat direkt man efter blöjbyten och overallbrottning så tillslut kommer ut i snön, vägrar äta sin egen lunch utan bara pappas och somnar utmattad 13.00 för att fortfarande sova.

Hur ska pappa kunna planera när det är så här, för inte är det väl så att man som man måste tänka om lite när man blivit pappa? Nä så illa kan det inte vara.