Gjorde det där alla säger är helt vansinne vilket jag så här i efterhand också håller med om, att bygga hus när man väntar barn eller just blivit föräldrar. Men nu är det gjort och inget jag ska göra om, jag lovar på mina bara knän. Samtidigt kan man dock undra hur ett husbygge kan fortgå när ingen dagligen kan ta vagnspromenaden förbi och svara på alla frågor om hur det nu egentligen var tänkt, om det blir bra så här eller vad som är alternativet när det nu blev så här. Men, men... kanske finns det mer strukturerade byggare än våra på marknaden.
Nåja, någonstans bland alla val, ritningar, beställningar, detaljer och måsten kom vi klyftigt nog fram till att "Grind, det behöver vi bara beställa för övervåningen där man kan ramla ner. Här nere får vi lära henne att man inte får vara i trappen". IDIOTER får man med rätt titulera oss för nu pågår kampen dagligen mellan Wildabebin och hennes pappa.
Först hade vi stolar för, tills hon kom på hur man kryper under. Sedan hade vi en utfläkt kartong från en elljusstake fastkilad mellan trapp och räcke, den drar hon nu lätt och snabbt bort från sidan och anfaller sedan i bästa Rambo-stil. Så kvar, när nu trappen dessutom är 4 cm för smal för de vanliga köpes-gridar vi tittat på, är ordets makt. Det går väl si så där...
Pappaaappa säger hon med sitt vackraste och mest pilimariska leende och sätter full fart...
Nej Wildabebin ropar pappa och sätter efter... Du får inte klättra i trappen utan pappa eller mamma, förstår du det? Skrattades tittar hon på mig och det gnistrar glädje i ögonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar