Tillbaka till söndagens hemkomst... Konspirationen mot mig hindrade dock inte Wildabebin från att vara vaken när jag så tillslut kom hem även om sängdags passerat sedan länge. Möttes av henne, sittandes i sin mammas knä lutad mot köksön, läsandes boken om den coola Alice.
Skeptism och avvaktan i början byttes snabbt mot jubel och hurrarrop, PAPAAPAAA!
Wildabebin lyckas släpa med sig boken över golvet på något underligt sätt och tar sikte på min famn. Kryper upp, visar med hela kroppen att det är hög tid att läsa om Alice och sprätter härligt med ben och armar som bara en upprymd och förväntansfull unga kan. Efter två sidor puttar hon undan boken, omfamnar hela mig och håller kvar!
Sekunder, minuter eller.. ja nog länge och hårt för att tårarna av lycka ska börja tränga fram i min ögonvrån och känslorna börja svalla. Livets första kram som pappa!
Att hon sedan släpper efter, tittar upp på mig för att sedan åter lägga huvudet mot bröstet och mummla kärleksord på sitt helt egna språk gör situationen till ett minne för livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar