Hur mycket jag än nyper mig själv i armen kan jag inte riktigt fatta att Wildabebin gått och blivit 1 år. Var tog dagarna vägen och hur kunde min lilla bebis bli stora tjejen som dagen till ära riktat in sig på bokstaven G. Gaaaggaaa ggooo ggooo gaaa goooo paaappaa...
Nu går dessutom allt i racerfart! Här klättrar vi i trappen, klänger oss upp i fåtöljerna, pratar i telefonen, bläddrar, pekar och läser högt ur boken som mamma och pappa och visar tydligt när man inte får som man vill.... Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!
Och detta ska visst bara vara början, puhu! Varför lägger man egentligen ner så mycket tid på föräldrautbildning kring något som i vårt fall tog 35 minuter men även där det tar 4 dygn man faktiskt ständigt är omgiven av experter. Men resten av livet då? När blev jag kompetent och duglig nog att uppfostra ett barn? Dra gränser, stimulera, motivera, lära och allt annat som nu ska till. Vet givetvis någonstans att man fixar det men jag ska inte sticka under stol med att det faktiskt känns rätt stort, nervöst och en anningen kaotiskt! Få se nu, flik A....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar