En, två, tre...

...på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte SMÄLLER det! Inte många kan ha missat den ramsan i samband med bad, dyk och plums.

Längtan efter Wildabebin och pappans onsdagsbad på badhus är stor och i morgon skulle det äntligen bli årspremiär. Någon hade kollat av så barnpoolen åter är uppvärmd till härliga 33 grader på onsdagar mellan 12.00-16.00. Allt var riggat, packat och klart! Två nya pappor som letat sig hem på föräldraledighet skulle dessutom också me så allt var verkligen upplagt för en braksuccé. Nu kan man dock plocka bort allt med succé, bad och glädje och konstatera att det enda som skulle ha blivit kvar av det trevliga onsdagsbadet var smäll och brak.

Herrarnas omklädningsrum är denna vecka visst vikt åt damerna eftersom damernas är stängt för renovering. Hade varit snopet att stå där spritt språngandes näck med Wildabebin i famnen, packning upp över öronen och med en bångstyrig vagn man försöker köra med ena handen när man inser att något inte riktigt känns som det brukar...

Nästa vecka är det dock ombytta roller, mammorna får stanna hemma och vi pappor röjer järnet! Ett, två, tre... på det fjärde ska det ske...

Känner mig som superman!

Behövs inte mycket i en småbarnspappas liv för att man ska känna sig som superman!

I mitt fall räcker det med modet att åter fara ut på resande fot, bara Wildabebin och pappan. Vårt förra äventyr blev ju lite våtare och mer luktsamt än vi tänkt oss. Nya biljetter är dock redan bokade och målet är Oslo samt Stockholm under tre dagar totalt nästa vecka.

För att verkligen få den rätta superman känslan gör vi såklart comeback på SK 005... Bajs-SAS numera i mångas mun. Tyvärr får vi även lägga ut en varning på SK 861 enligt nedan. Man vet aldrig när superkrafterna blir för koncentrerade för vanliga dödliga, sorry!

SK 861 Q 14JAN ARN-OSL 1200 1300, lika bra att vi lägger i denna länk redan nu.

Papaaappapppa... Ugh!

Ska nog helt enkelt tolkas som, Pappa, titta jag kan stå nu! En helt underbar upplevelse att se Wildabebin ta sina första stapplande steg under jul hos mormor och morfar för att nu lite mer än en vecka senare rätt obehindrat, dock under lätt svajning, gå omkring. Även om trösklar och mattkanter fortfarande motsvarar utmanande bergsbestigningar och lätt kan få henne på fall.

Nu när jag sett att hon även på denna punkt utvecklas normalt så är det helt okej, Wildabebin, du kan vänta lite med att börja gå. Pappa tyckte det var betydligt enklare när du kröp. Gick på något sätt inte lika fort och du nådde definitivt inte lika högt, djupt och långt! Vi stannar upp lite här och njuter, eller hur, visst tjejen? Nähä, inte...

Fjortiskänsla

Känner mig uppspelt som värsta fjortisen! Wildabebin ska snart köras till farmor och farfar där hon ska vara tills i morgon medans jag och min sambo tillsammans med underbara vänner ska fixa gómiddag och sedan ut på storpartaj. Ska bli helt underbart! Vi är rätt duktiga på att ordna barnvakt men kanske alltför sällan för att ha skoj utan krav eller måsten...

Inget mer bloggande i helgen alltså, ha en skön helg önskar Wildabebin och pappan!

Går grindvakt att hyra?

Gjorde det där alla säger är helt vansinne vilket jag så här i efterhand också håller med om, att bygga hus när man väntar barn eller just blivit föräldrar. Men nu är det gjort och inget jag ska göra om, jag lovar på mina bara knän. Samtidigt kan man dock undra hur ett husbygge kan fortgå när ingen dagligen kan ta vagnspromenaden förbi och svara på alla frågor om hur det nu egentligen var tänkt, om det blir bra så här eller vad som är alternativet när det nu blev så här. Men, men... kanske finns det mer strukturerade byggare än våra på marknaden.

Nåja, någonstans bland alla val, ritningar, beställningar, detaljer och måsten kom vi klyftigt nog fram till att "Grind, det behöver vi bara beställa för övervåningen där man kan ramla ner. Här nere får vi lära henne att man inte får vara i trappen". IDIOTER får man med rätt titulera oss för nu pågår kampen dagligen mellan Wildabebin och hennes pappa.

Först hade vi stolar för, tills hon kom på hur man kryper under. Sedan hade vi en utfläkt kartong från en elljusstake fastkilad mellan trapp och räcke, den drar hon nu lätt och snabbt bort från sidan och anfaller sedan i bästa Rambo-stil. Så kvar, när nu trappen dessutom är 4 cm för smal för de vanliga köpes-gridar vi tittat på, är ordets makt. Det går väl si så där...

Pappaaappa säger hon med sitt vackraste och mest pilimariska leende och sätter full fart...
Nej Wildabebin ropar pappa och sätter efter... Du får inte klättra i trappen utan pappa eller mamma, förstår du det? Skrattades tittar hon på mig och det gnistrar glädje i ögonen.

1 lika!

Här går man en hel dag och bara längtar till Wildabebin ska somna. Längtan efter egentid är enorm, man drömmer om allt man ska göra, längtar tillbaka till dagarna utan barn.

Tänk när man kunde komma och gå som man ville, gå på bio utan tvekan och barnvaktsbök, överraska sin sambo med restaurangbesök eller en utflykt, ta sovmorgon bara för att njuta eller resa ut i världen på två, långt ifrån bajsblöjor, öroninflamationer och skötväskor. Eller varför inte bara kunna se nyheterna på tv innan 21.00, ligga i soffan och se en film eller vara förbannat bakfull hela dagen efter utan att lova sig själv att aldrig mera dricka sprit...

Så somnar hon, Wildabebin sluter sina blå och en liten bust av livet-före-barn känslan sveper in genom huset och fyller ens trötta småbarnsföräldrakropp. Jippie! Livet kan börja, släpp upp paus-knappen!

Och då, när man står där i starblocket på en kväll som skulle kunna innehålla nära på allt vad ett vuxenliv kan önska kommer längtan, värmen, saknaden, kärleken - tänk om hon ändå var vaken så jag fick se hennes ihärdiga försök till att gå, höra hennes bubblande skratt och lyssna på alla hennes underbara ticketicketicke, daaahhadaadda, pappppaaapa...

Undra om det är okej att väcka sitt älskade barn när hon råkat somnat?

Ja vet, bara tanken gör att det nu är 1 lika mellan wildabebin och pappan, suck...
Det är väl just detta som är vuxenlivets dilemmor, att vilja ha 24 timmar per dygn och samtidigt önska stunder helt utan. Jag är helt plötsligt vuxen, urgh...

Sov unge, sov!

Om ändå Wildabebin kunde förstå att jag bara vill henne väl när jag säger att det är dags att sluta sina underbara blå och somna för kvällen. Ser ju i dagens tidning att det dessutom inte bara handlar om mitt och hennes välbefinnande här och nu utan också i framtiden.

Ha, 1-0 till pappa!