Ständig kluvenhet

Befinner mig tillsammans med Wildamamman i Riksgränsen på några vänners bröllop, helt fantastiskt! Wildabebin har dock fått stanna hemma hos farnmor och farfar och jag kan inte låta bli att känna en sådan kluvenhet. En enorm längtan att få ha henne här i min närhet dygnets alla 24 timmar samtidigt som det är otroligt skönt att bara behöva tänka på oss två, wildamamman och jag. Ska hela livet nu vara så här?