måndag, april 14, 2008

En ängel flög förbi

Sitter på golvet med Wildabebin i knät och tittar på Mora Träsk och blir helt plötsligt kall i hela kroppen och ryser. Tänk att det finns föräldrar som tvingas få budskapet att ens barn rövats bort och mördats. Kan inte riktigt hålla tillbaka tårarna men försöker så gott det går sjunga vidare på "Kvalstersången". Låt Wildabebin leva i tron att världen är god i många år till för vem kan förklara för ett barn vilken grym värld som väntar där utanför mamma och pappas trygga famn?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Visst är det jobbigt! Jobbigt att tänka tanken om... om man skulle drabbas själv.

Hur kan man skydda dem? Vilken värld kommer de att leva i? Går det att förbereda dem?

Jag tycker att man ibland berörs hårt av sina tvivel. Det är tur att kvalstersången och andra saker finns som motpol.

Fredrik Lundh Sammeli sa...

Hej Sega pappan! Det är ofattbart och något verkligen ingen människa skulle behöva vara med om. Trodde jag förstod innan jag fick barn, åtminstone lite hur det kunde kännas att förlora sitt barn. Efter Wildabebins ankomst förstår jag att jag fattat noll.