Dreggel, Let´s dance och vuxenångest!

Varm, stel, lätt illamående och med kinden mot en fuktfläck på kudden, man kan nog säga dreggel om man vill vara mer rak, vaknar jag upp till Let´s dance och känner vuxenångesten slå till. Är detta VERKLIGEN mitt liv?

Middag med familjen, röja upp lite i dagsskörden av kaos, bus med Wildabebin, sätta på ytterligare en tvättmaskin, prat om veckan som gått och helgen som nu kommer. Ytterligare lite bus med Wildabebin för att alla tre ska få tid tillsammans, kolla lite tv, först några jobbiga insektsfigurer som totalt fångar Wildabebins uppmärksamhet och så lite gråt när pappa försiktigt (hur man nu gör det?) försöker zappa över för att få sig en liten nyhetsdos. Wildabebin rumsterar runt i soffan och gråtattackerna kommer tätare för allt mellan himmel och jord, det blir visst en tidig kväll i kväll för lilla skönheten.

Tvätta, smörja, blöja, pyjamas och så läsa, välling, tandborste och duns faller hon mot kudden. Kryper upp i soffan vid Wildamamman, ser det sista av Nordnytt, övergår till Rapport medans Wildabebin har gått från tystnad till ett helt egen komponerat operastycke... Känner hur tv-rutan blir mindre och mindre fast dom inte ens hunnit till tredje inslaget för kvällen. Säger till min älskade sambo att jag bara ska vila lite, hon lägger sig bredvid och sakta somnar vi visst in till Wildabebins vackra sång och kvällsgrymtande...

Dreggelfläcken, Let´s Dance och vuxenångesten... Var är spelkvällarna med vännerna, biobesöken, utekvällarna, drinktestar-stunderna, festerna, bakfyllan, middagarna, nattliga Max besök för inköp av skrovmål, timmslånga köer till uteställerna, filmtoppen, pubkvällarna, restaurangbesöken och O´learys Bobby Bacon Burger, tekopparna och de nybakade muffinsarna?

Ja, ja... ärligt talat saknar jag väl oftast väldigt lite av detta och det jag verkligen saknar brukar vi vara rätt duktiga på att faktiskt ta oss tid att göra. Har underbara vänner, fantastiska syskon och helt underbara föräldrar som hjälper till och gör att livet nu både rymmer underbar småbarnstid men också möjlighet till egen tid, tack gode gud!

Men just ikväll slår ändå vuxenångesten till som en blixt från klar himmel och det värsta av allt, jag har glömt hur man blir av med den!

Jag sätter igång och fixar det sista på Jakobs doppresent inför morgondagen, mmm
Jag läser senaste nummret av Focus på nätet, vuxet
Jag påbörjar sortering av viktiga-papper-i-pärmen högen, jättevuxet
Jag kollar hur min pensionsfond utvecklats i börskaoset, pensionärsvarning!

Jag går ut med soporna och komposten, suck...
Jag funderar på om jag redan ikväll ska plocka ur den rena diskmaskinen, ingen kommentar
Jag drar ett svep genom facebook, ja okej då men ångesten finns kvar, fredagkväll och allt...

HJÄLP! Måste göra något, det värker i hela kroppen, jag vill inte vara vuxen, småbarnsfar, leva ett svenssonliv och köra missionären på fredagkväll, jag vill vara rockstjärna! = )

Räddningen blir varken piller, sprit eller desperata sms till mina vänner på jakt efter äventyr. Nä, helt plötsligt förstår jag fler syften med att ICA och COOP är öppna varje kväll till 23.00. Här ska helghandlas! Går ut till bilen, givetvis en miljöbil med motorvärmaren inkopplad, försöker sladda iväg lite när jag lämnar vårt röda radhuskvarter utan någon större framgång eftersom antisladd funktionen slår till och sladd egentligen aldrig har varit min grej.

Äntrar ICA Kvantum klockan 22.37. Tar fram min vagnspolett från plånboken och ler åt mig själv och mitt val att lämna den färdigskrivna handlingslistan HEMMA på köksön och känner hur vuxenångesten sakta men säkert börjar rinna av mig... I´m so wild and crazy!