Ständig kluvenhet

Befinner mig tillsammans med Wildamamman i Riksgränsen på några vänners bröllop, helt fantastiskt! Wildabebin har dock fått stanna hemma hos farnmor och farfar och jag kan inte låta bli att känna en sådan kluvenhet. En enorm längtan att få ha henne här i min närhet dygnets alla 24 timmar samtidigt som det är otroligt skönt att bara behöva tänka på oss två, wildamamman och jag. Ska hela livet nu vara så här?

Trötta

Wildabebin trött + Pappan ännu tröttar = Bloggen tröttast.

Kärlek

Tillbaka hemma i stålstaden är det underbart att bara bli uppslukad av Wildabebin som med hela sin kropp visar hur glad man är att pappa åter är hemma. Hon liksom springer och studsar upp och ner på samma fläck och ler med sitt allra vackraste leende. Underbart!

Stackars stackars lilla pappa

Att Wildabebin är sjuk är ju jobbigt men nu har också wildapappan blivit sjuk, ja ni vet så där sjuk som bara vi män kan bli och då pratar vi katastrof. Stackars, stackars mig och inte har jag varken Wildamamman eller Wildabebin i närheten som kan ta hand om mig och ge mig kärlek där jag befinner mig i den stora staden. Oj, oj, oj....

Gästblogg av Wildamamman

Eftersom jag inte har någon egen blogg, har jag kallt kuppat in mig på wildabebin och pappans blogg. Så nu får ni lite mamma-perspektiv på vår tillvaro.

Nu har jag fått känna att jag är förälder på riktigt. Wildabebin är sjuk och jag har fått ta ut mina första vab-dagar. Wildabebin var ganska dålig i natt och i gårkväll, så jag hann läsa in mig på alla sjukvårdsupplysningar och vårdguider för att veta när det var dax att ringa sjukvården. Men det blev bättre, även om hon är ganska ynklig. Hon har ingen röst, och kan varken prata eller skrika. Stackarn!

Dessutom är det en känsla av stress, att inte kunna jobba utan sitta hemma hela dagen. Och att det finns tusen saker att göra hemma: kläder att tvätta, sopor att bära ut, golv att dammsuga... Ja, ni förstår. Wildabebin har suttit fast på min arm sedan jag kom hem från jobbet igår. Så det går inte att göra något annat än att titta på mora träsk och mysa.

Nu har hon äntligen somnat, och jag inser att jag har ett behov av att kompensera förlorad sömn i natt. Jag får nog gå och lägga mig själv en stund. Natten innehåll många kollar av hennes feber, hosta och se till att nappen var på plats. Plus att hon sparkas och tycker om att mysa in sig i min armhåla. = inte jättebra sömnkvalitet för mig.

/ Wildamamman

En ängel flög förbi

Sitter på golvet med Wildabebin i knät och tittar på Mora Träsk och blir helt plötsligt kall i hela kroppen och ryser. Tänk att det finns föräldrar som tvingas få budskapet att ens barn rövats bort och mördats. Kan inte riktigt hålla tillbaka tårarna men försöker så gott det går sjunga vidare på "Kvalstersången". Låt Wildabebin leva i tron att världen är god i många år till för vem kan förklara för ett barn vilken grym värld som väntar där utanför mamma och pappas trygga famn?

Så mycket kärlek och snor man kan överösas med!

Första veckan på 10 månader när Wildabebin och pappan inte hållit till på samma ort är nu avklarad. Vi båda överlevde!

Pappan har dagligen suktat efter mms och Wildabebin har inlett varje morgon med att tulta omkring i sin pyjamas och leta efter den busiga pappan som måste ha gömt sig någonstans...

Under täcket, näähä
Inne på toan, näää
Vid datorn, nä
Bakom dörren i Wildabebins rum, kanske NÄ,
var är pappa?

När pappan ikväll öppnade ytterdörren kom Wildabebin framrusande och sprudlande delade ut såväl kramar, lite snor samt en mindre kisspöl, allt inramat med Pappaaaappaaa ppaaa ppappa.

Underbart att vara hemma!