Varför falsk när den är äkta?

Inatt har jag haft kanske en av dom djävligaste men också mysigaste nätter i mitt liv som pappa. Visst, natten då jag och min dotter delade på vinterkräksjukan kanske är den värsta hittills, men den hade ju heller inte tillstymmelse till mysighet åandra sidan. Inatt var det dock annorlunda, vi tre i vår stora säng. Wildabebin, jag och så ett besök av herr falsk krupp som jag fram till klockan 04.37 i morse tyckte vara ytterst äkta och närvarande i vårt liv.

Man sitter där i ett mörk sovrum, dödstrött och kall eftersom den isande höstvinden sveper in genom den öppna balkongdörren för att lindra och hjälpa. Wildabebin flämtar, hostar, piper, skäller och gråter för att det är jobbigt, obehagligt och stör hennes sömn. Hon sitter där i min famn, så upprätt man bara kan vara och kämpar för att få sova. Jobbigt för oss båda men också en otrolig känsla av samvaro och kärlek när vi tillsammans kämpar oss fram genom nattens oändliga timmar. Vid halv fem på morgonen lättnar det dock och med tårar nerför bådas kinder vaggas vi till ro av varandras andetag. Jag och min älskade lilla tjej!