Sitter vid datorn och rensar inboxen akompanjerad av Wildabebisen som pratar i sömnen så det hörs på hela övervåningen. Undra vad hon egentligen säger?
Jag hoppas hon vet att hon är älskad, inte bara av mamma och pappa, utan av en rad människor i vars tillvaro och liv hon klampade in för snart två år sedan. Människor som har följt och alltid kommer att följa henne i absolut närhet men också på avstånd. Åandra sidan pratar jag själv i sömnen ibland och har nog aldrig träffat någon som kan tyda mig. Så okej Wildabebin, 1-1.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar