Frigörelsekampen är här!

08.00 Får ett vackert mms från dom två bästa tjejerna i hela världen som ligger i sängen och låtsas sova. Se dock på Wildabebins ansiktsuttryck att det nog mest är lite bus på gång...

08.42 Får ett nytt mms från tjejerna där dom sitter och tittar på den stora favoriten för tillfället, Wahooooo! (Lejonkungen). Den mysiga sovmorgonen har övergått till mys i soffan.

10.20 Får ett sms med ordet Suck!

12.09 Kommer sedan förklaringen, Wildabebins förkylning är över. Roligt i sig men verkar också innebära att hon laddat upp så hon nästan sprängs...

Morgonmackan skulle bestämt intas med sked. Tröjan som var påtagen för dagen hann snabbt tas av precis då ytterkläderna skulle på innan förskolan väntade. Dockan Lillan fick tillbringa morgonen i kylen medans Wildabebin själv hoppade från trappen ett par gånger där hon inte ens får vara... Idag var det rejäl test av mamma helt enkelt.

Roligt och underhållande när man får det via sms. Frågan är dock hur kommande två veckor kommer att kännas när Vildamamman drar till USA för att följa Obama i hans kamp att bli nästa president och vi, wildabebein och pappan, på två ska vara hemma, borta och på resande fot...

Intressant...

Undra vad hon egentligen säger?

Sitter vid datorn och rensar inboxen akompanjerad av Wildabebisen som pratar i sömnen så det hörs på hela övervåningen. Undra vad hon egentligen säger?

Jag hoppas hon vet att hon är älskad, inte bara av mamma och pappa, utan av en rad människor i vars tillvaro och liv hon klampade in för snart två år sedan. Människor som har följt och alltid kommer att följa henne i absolut närhet men också på avstånd. Åandra sidan pratar jag själv i sömnen ibland och har nog aldrig träffat någon som kan tyda mig. Så okej Wildabebin, 1-1.

Av längtan till dig...

Tänk så många gånger man tänkt tanken, bara jag fick sova en hel natt själv, slippa en kväll med bljöbyte, tandborstning och pyjamaskamp. Tänk att få en gomiddag serverad, en trevlig drink som avrundning på kvällen, en skön hotellnatt mellan rena lakan och så en hel hotellfrukost i lugn och ro....

Ja, tänk. Nu är den här i form av tvådagars konferens och dessutom tillsammans med min sambo, men vad är det man då funderar på och tänker? Ja inte är det över allt positivt med konferensen utan hur Wildabebin egentligen har det. Har natten varit bra? Har hon ätit? Vad har hon hittat på för bus? Några nya ord? Undra vad hon nu gör? Saknar hon oss?

Kom igen nu, njut för helvete...

Vill någon lekka lekka?

Lekka lekka ute, lekka lekka ine...
Papppa, lekka lekka...
Lekka lekka här, lekka där..
Sitta mig!

Varför falsk när den är äkta?

Inatt har jag haft kanske en av dom djävligaste men också mysigaste nätter i mitt liv som pappa. Visst, natten då jag och min dotter delade på vinterkräksjukan kanske är den värsta hittills, men den hade ju heller inte tillstymmelse till mysighet åandra sidan. Inatt var det dock annorlunda, vi tre i vår stora säng. Wildabebin, jag och så ett besök av herr falsk krupp som jag fram till klockan 04.37 i morse tyckte vara ytterst äkta och närvarande i vårt liv.

Man sitter där i ett mörk sovrum, dödstrött och kall eftersom den isande höstvinden sveper in genom den öppna balkongdörren för att lindra och hjälpa. Wildabebin flämtar, hostar, piper, skäller och gråter för att det är jobbigt, obehagligt och stör hennes sömn. Hon sitter där i min famn, så upprätt man bara kan vara och kämpar för att få sova. Jobbigt för oss båda men också en otrolig känsla av samvaro och kärlek när vi tillsammans kämpar oss fram genom nattens oändliga timmar. Vid halv fem på morgonen lättnar det dock och med tårar nerför bådas kinder vaggas vi till ro av varandras andetag. Jag och min älskade lilla tjej!

Äppeljuice och datorer, ingen bra kombination...

Tänk vad mycket man lär sig som förälder. Barn gillar äppeljuice medans bärbara datorer definitivt inte gillar det. Tur att jobbet har en bra Heldpesk som bara sa:

- Okej, sa du äppeljuice, ja vi får se vad vi kan göra. Kom förbi med datorn så snart du kan. Förresten, var den mycket kladdig?

Hon är så söt när hon sover...

Jag och Wildabebin har dragit på konferens. Ja, du läste rätt och det är helt okej att tänka, hur tänkte han egentligen? Roligt, intensivt och allt annat än lätt kan man snabbt konstatera.

Visst för all del, överläggningen är med en organisation som jobbar för och med barn och unga vilket gör att det är helt okej att ha med sig även en liten wildbebis på 1år och 9 månader. Men enkelt, det är något helt annat. Tur i oturen finns här även Max, en liten glad kille på 3år som tillsammans med Wildabebin springer skrattandes genom föreläsningssalen på jakt efter nya upptåg. Äntligen blev det dock dags för eftermiddagsvila, hon är så söt när hon sover...