Det är inte alltid jobbigt att vara föremål för en ett-årings mammighet. När jag hämtade Wildabebin på förskolan idag skrek hon Mamma! och kastade sig i famnen på mig. Sen berättade förskoleläraren att Wildabebin hade pratat (jollrat) om sin mamma i 2 timmar och pekat ut mig på bild. Ett tag hade hon suttit nedanför bilden och berättat och pekat. Mamma, mamma, mamma!
Det får ett mamma-hjärta att smälta!
/ Wildamamman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar