Kan man stämma Mora Träsk?

Inte nog med att jag i veckor gått och nynnat på babysångens topplåtar i form av "Anna-Maria Maraccas.. från Hakkas", "Jag är en tandborste, tandborste" och "Bong, bong, bong, slå på stora trumman". Nu har även Mora Träsk sakta men säkert börja sätta sig på hjärnan och det är ortfarande oändligt med dagar kvar av pappaledigheten... HJÄLP!

Ska du dö eller?

"Tänk om man som du ändå hade varit pappaledig sen i augusti, då skulle ju julklapparna redan vara fixade och man bara kunde använde december till att njuta!" Öh, döö eller?

Visst är det härligt att få vara pappa på heltid till Wildabebin men vilken djävla syn har folk egentligen på pappaledigheten? Jag njuter men inte är det julklappsinhandling direkt som stått i fokus sedan i sommar...

Se upp, en trappa! Vilken trappapapapaaaaaaaaaa...

Kan någon förklara varför det är så mycket roligare att riva ut alla kläder som finns i hallmöbeln eller alla kastruller i pannskåpet än att packa ner alla leksaker i den fina korgen eller ställa skorna på skohyllan? Jag förstår inte...

Fick idag dessutom se att vissa saker kan man bara en vacker dag då tillfälle ges. Inför dagens uppföljningsmöte efter husbesiktningen gick jag trappan sakta uppåt för att kolla skador på trappräcket. När jag var halvägs upp inser jag att Wildabebin är detsamma och med lycka i hela ansiktet tittar på mig och säger "Pa pa pa pa..." och så var trappbestigningen besegrad, suck!

Hur kunde Wildabebins föräldrar vara sådana amatörer så vi inte beställde en trappgrind nertill också när vi ändå byggde ett helt nytt hus?

Uppe var det en självklarhet, man kan ju ramla ner. Nere skippade vi den medvetet i övertygelsen att det är bra att lära sig att ett nej är ett nej...

Bara denna dag har bjudit på rätt många nej, nej, nej...

Wildabebin, det är farligt, det gör ont om man ramlar, du vet som för Max när han ska ta lampan, jag bär dig upp om du vill upp, titta här vilken fin nalle, nej, nej, inte trappen, kom till pappa, wildabebin du får inte...

Finns, finns inte, finns, finns inte....

Har idag lite svårt att bestämma om gud finns eller inte finns efter nattens bravader...

Å ena sidan sov Wildabebin hela natten i sin egen säng och dessutom ändra fram till 07.30 vilket är helt underbart. Åandra sidan vävdes hon in i en mardröm i natt med jakt, rädsla, kamp och blod som slutade med att hon stod upp i sängen och gallskrek för att pappa effektivt hade omvandlat hennes första småskrik till naturtrogna inslag i nattens mardröm.

Oj så det kan gå...
Du får en till chans vet ja!

Stillahavstid, jo för all del...

Wildabebin och pappan bloggar ofast på rätt udda tider men så här udda som dom framstår på bloggen är det ändå inte. Inser nu att vi haft Stillahavstid, kanske någon underliggande önskan för att förtränga att vintern börjar krypa på här i Stålstaden där Wildabebin och pappan bor.

Om du finns Gud så låt mig sova i natt!

Har aldrig riktigt trott på gud, övernaturliga krafter eller ödet. Men visst för all del, om du finns gud och läser denna blogg så låt mig sova denna natt så lovar jag att bara det i sig själv gör mig till en bättre, snällare och mer omtänksam människa. Sov gott!

Blodpudding och bröstmjölk

Har flera gånger varit lite avudsjuk på Wildabebins mamma för att hon så enkelt kunnat trösta, glädja, söva.. ja nästan göra vad som helst med sina bröst och dess gyllene droppar.

Har nu hittat mitt eget substitut, Blodpudding!

Billigt, kan förvaras länge i kylskåp, snabbt att tillaga, passar både pappa och Wildabebin som lunch eller middag och lätt att äta själv om man bortser från farmors lingonsylt förstås. Kan det bli bättre, tror knappast det! Mer Blodpudding till folket!

Idag ska vi dock byta blodpuddingen mot restaurang tillsammans med Wildabebins gudmor. Blir mums och som alltid jättetrevligt. Tänk att man dotter har två så underbara gudföräldrar. Man kan inte köpa dom för alla pengar i världen. Tack för att ni finns!