Varför då?

Vi är inne i en "Varför"-period nu. Det finns inga meningar eller frågor som inte kan besvarar med ett nytt Varför.

Igår tittade vi i Bajsboken. På sista sidan sjunger barnen och det är tecknat noter runt dem.
Wildatjejen pekar på en not och säger: Vad är det där?
Jag: Det är noter, det betyder att barnen sjunger.
Wildatjejen: Varför kommer det inte sådana ur min mun när jag sjunger?

Klok tjej!


Inte alla samtal är dock lika givande.
Jag: Oj, jag glömde spänna fast ditt bilbälte! (Jag hann dock inte lämna parkeringen!)
Wildatjejen: Varför då?
Jag: För att jag glömde.
Wildatjejen: Varför då?
Jag: För att jag inte kom ihåg att jag skulle spänna fast dig.
Wildatjejen: Varför då?
Jag: FÖR ATT JAG GLÖMDE!
Wildatjejen: Varför då?


Eller vid middagen häromdagen:
Jag: Du måste sitta kvar vid bordet tills alla har ätit klart.
W: Varför då?
Jag: För att det är trevligt om alla sitter när vi äter.
W: Varför då?
Jag: För att jag tycker det är trevligt.
W springer iväg.
Jag: NEJ! Du skulle ju sitta här tills jag och pappa ätit klart.
W kommer tillbaka och sätter sig.
W: Jag tycker inte om när du skriker åt mig.

Du ska inte tror det blir sommar...

Idag har vårvintern gjort sin riktiga efterlängtade entré här i stålstaden. Det droppar från snötyngda tak och på uppfarten har två små, men dock helt snöfria, asfaltsfläckar framträtt. På väg med bobben till förskolan utbrister Wildabebin. Titta pappa nu blir det sommar! Ja, i allafall vår säger jag lite diplomatiskt och känner mig tråkigt vuxen och fisförnuftig. Jippie, visst blir det lika varmt som i Thailand blir svaret från en uppspelt 3 åring som nu längtar efter att ta fram sin cykel.

Hur säger man a) Det är förbannat länge tills det kommer fram en cykel. b)Ja, åtminstone en eller två dagar under hela sommaren ska vi väl kunna få riktigt riktigt varma. Ja, utan att sänka hennes tro och förväntan förstås. Inte enkelt.
Jag gav mig på en undanmanöver. Ska vi åka bobb jättefort? Håll i dig!

Pappa kan inte detta med blommor och bin

Wildabebin har visst snöat in på detta med småsyskon. I samband med dagens dagishämtning tydliggjorde hon glatt att hon vill ha en lillasyster.


- Varför då?
- Men små flickbebisar heter faktiskt så...
- Jo, det har du rätt i. När vill du ha den då?
- Men pappa, när du coh mamma har stoppat in den i magen...

Jo, jag tackar ja... Undra hur länge man tror på den linjen?

Jag vill ha en lillebror!

Hittar Wildabebin liggandes på golvet storttjutandes med krokodiltårar som sakta men säkert börjar bilda pölar på golvet. Blir rädd att hon lyckats klämma sig eller har ont någonstans men inser snabbt att det är min lilla dramaqueen som kommit hem.

- Paaappa, jag vill ha en lillebror!
- Jaha, varför då och hur kom du på det nu?
- Jag vill ha en lillebror nu!
- Men varför nu?
- Jag vill bli stoooooor!
- Småsyskon är roligt men inte alltid, det kan jag lova
- Pappa, jag vill bli STOR!

Bröst

Wildabebin 2 år funderar över livet...

- När jag blir stor ska jag ha lika stora bröst som mamma.
- Å sen ska ja ha lika stoooora bröst som pappa!

Tack tror jag, eller...

Superhjälparna

Juletid är mys blandat med spänning. Wildabebin hjälper defenitivt till att komma ihåg hur min egen barndom var.

- Pappa, titta det snöööööööööar!
- Aha, va fint...
- Kommer tomten nu?

Wildabebin har också utvecklat en otrolig förmåga redan innan hon är tre att skapa sina egna önskelistor. De omfattar allt från doktorsväska, piratklänning, skidor, madickenprylar och yogurth och varierar dessutom från dag till annan. I går konstaterade hon glatt att hon önskade sig en häst.

- Jaha, en till häst till Pippihuset eller en mjukishäst?
- Näääääääää pappa, en riktig stor häst!
- Okej (Vad säger man?)

Wildabebin ser lite små konstig ut och jag frågar om det är något. Ögonen glimmar till och skrattandes konstaterar hon att hon inte kan få en häst. Nä, så är det ju hästar bor ju i stall försöker jag säga men bli snabbt avbruten...

- En häst rymms ju inte i ett paket heller...

Annars glädjer jag mig mest åt att kastas tillbaka till julkalendern och lucköppning varje morgon 07.15. Tycker själv Superhjältarna verkar rätt bra. Eller som Wildabebin säger Superhjälparna... Sötunge!

Wildabebin och snorkråkan

Har verkligen tyckt att snorkråkor som barn kommer springandes med utkletade på sitt pekfinger och vill att man ska ta bort är riktigt riktigt äckligt. Idag är jag mest glad över att Wildabebin kommer med dem och inte kletar dem någonstans eller än värre ivrigt äter upp dem som också kunde vara alternativen.

Tänk så ens perspektiv och värderingar kan förändras...