Ett vitt lakan och en kedja, tack!

Utan att veta varför eller när det hände har vi, hela Wildafamiljen, förflyttats in till sagovärlden och lever nu mera livet som familjen spöke. Inte illa eller hur?

Vi bor i slottet Gomorronsol även om det mest i min värld påminner om ett nybyggt radhus i rött och vitt och när det knakar till i huset är Wildabebin inte det minsta förvånad utan förklarar krasst att det bara är Labolina som låter.

Har än inte sett till varken Rufus eller Prins Bus men det kanske bara är en tidsfråga. Igår på väg till förskolan såg hon ett växthus och kopplade direkt ihop det med Drottningens växthus på Gomorronsol. Ni vet, där hon odlar sina Tuuulpaaaaaaaaaner...

Och vissa säger att inte våldsspel och annan skit påverkar våra barn?

Pippi och lillagubben

Fick lämna jobbet och storstaden tidigare än tänkt för att bege mig hemåt till stålstaden för att ta hand om Wildabebin som insjuknat. Efter middagen blev det försök till Kurragömma och ska den som ger sig, snart börjar det sitta där hur regler och upplägg fungerar. Visst är det en bit kvar för all del, nu tittar hon lite för mycket uner tiden man gömmer sig och fortsätter sedan hålla för ögonen när hon letar. Men det går åt rätt håll..

Efter det blev det att hänga på pappas rygg och försöka få mig att galopera runt på köksgolvet. Helt plötsligt när jag står där på alla fyra känner jag hur hon försöker komma upp på knäna och sekunder senare står hon på sina fötter och balanserar med ett fast grepp i mitt hår. Känner hur det svajar och är rädd att hon ska tappa greppet samtidigt som jag själv har placerat mig i en rävsax med henne stående på ryggen så här får vi försöka med diplomati.

- Wildabebin, pappa vill inte att du står på min rygg. Kan du lägga dig ner igen?
- Näää, pappa...
- Men pappa vill inte vara häst när du står på min rygg, nu får du försiktigt försöka lägga dig ner igen och hålla i dig så vi kan galoppera vidare.
- Nä.. Pippi ångstump stå häst

Ja, hur har jag kunnat glömma det. Min dotter har helt plötsligt blivit Pippi och själv har jag förpassats till rollen som häst. Lilla gubben här!

Längtan or not?

Det är jobbigt att vara långt bort när ens stora kärlek är sjuk. Åandra sidan är det magsjuka och det har vi ju redan prövat på tillsammans, fy fan säger jag!

Inte nog med att man nu ska vabba för att möta magsjukan på nära håll. Man ska dessutom lyckas få alla förbannade intyg rätt som regeringen har kommit på för att sätta åt sk fuskande småbarnsföräldrar. Vad sägs om att börja med bonusdirektörerna?

Kan själv!

Nya bebisar har de senaste månaderna anlänt i bekantskapskretsen och fler är på ingång. Ja, Wildabebin själv har länge sagt att hon har en egen lillasyster = )

Det är när man omges av dessa bebisar jag verkligen förstår hur fort 2 år går och hur mycket Wildabebin idag faktiskt kan. Från en liten hjälplös filur som mest skiter, äter och sover till en helt fantastisk liten människa med egen personlighet och vilja.

En tjej som ibland vill vara liten, bli buren och gärna smågnällande kommunicera med pappa och mamma. Till en tjej som ibland spänner ögonen i mig och säger "Pappa, Ilda stor, jättestor..." Hon kan själv, hon ska själv och hon måste själv. Allt och alltid när hon är på det humöret.

Har jag själv ork, tid och hinner tänka efter är det inget problem. Men visst dundrar vi samman ett par gånger per vecka och mer kommer det väl att bli eftersom jag också kan själv...

Sjuk, inte sjuk, Sjuk, inte sjuk...

I fredags dålig, igår pigg för att idag åter ha 40 graders feber. Inte nog med att det är jobbigt, tär på ens tålamod, sätter grus i maskineriet. Det gör en också som förälder så liten och hjälplös. Man vill skydda, hjälpa och förklara men får mest rikta in sig på att säkra dryckesmängd och att rätt film är i DVDn.

2-1 till Pappan

Efter en hel julledighet med kamp varje kväll för att få Wildabebin att somna själv i sin säng och i någolunda tid kan jag nog utropa mig och min fantastiska sambo till vinnare i den här ronden. Ja jag vet, riskerar att få äta upp det redan ikväll. Men vi är just inne i ett rejält flue. Blöja, pyjamas, välling, tandborstning och så två sagor och så ett kort meningsutbyte som betyder så mycket.

- Sov gott, pappa och mamma älskar dig
- Puss
- Puss och kram, nu får du läsa bok eller lägga dig och sova om du är trött
- Gonat, ses i moron...

Ibland bokläsning, ibland sova. Men alltid utan större protester, bök eller stök. Ja, en och annan bok kan man behöva komplettera sängen med fast vi försöker att inte ha hela bokhyllan i sängen. Wildabebin vill dock gärna ha många böcker, tror hon på det sätttet tror att hon ska kunna hålla sig vaken längre. Igår kom dock första signalen att hon också börjar se en gräns.

- Mamma?
- Sov nu Wildabebin, det är kväll
- Mamma, böcker...
- Du har redan fått böcker, nu får du lägga dig och sova
- Mamma, inga mer böcker, Ilda rymms inte
- Vill du att vi plockar bort några böcker?
- Aaa, Ilda ryms inte sängen. Många böcker inte...

Puss du underbara unge!

(Ser det dock även som en delvinst, därmed 2-1 till oss)

Tålamoood pappa, tålamoood!

Julledigheten börjar närma sig sitt slut och kampen för att vända tillbaka Wildabebins dygnsrytm pågår för fullt. Det är ett krig som utkämpas kan jag lova! På bred front och med mycket krut i luften.

Sova länge på morgonen gör hon gärna så ofta hon bara får möjlighet. Gärna mitt i veckan för att vakna lite tidigare under helgen och därmed krossa mamma och pappas drömmar om en sovmorgon utan måsten. Under julledighetens första del tappade vi nog alla tre taget lite om våra livsklockor och tyckte det var rätt mysigt att mysa tillsammans på kvällarna och på den vägen är det. Nu vill hon ALDRIG somna!

Klockan har passerat 23.30 och från sovrummet hörs en liten sång om apelsiner som inte är goda, försök till högläsning ur Labolinas lillabok och en uppräkning av alla dem som älskar Wildabebin. Allt för att inte somna...

Från vår front har vår strategi för att vinna kriget varit tidiga mornar och begränsad lunchvila. Trötta ut henne ska väl tillslut lyckas, eller? Ikväll har dock hon övertaget...

- Nej, älskling. Du får inte gå ner från sängen.
- Pappa älskar Ilda.
- Ja pappa älskar Wildabebin, men nu ska du stanna där. A
- Tjejerna älskar Ilda.
- Jo, tjejerna älskar Wildabebin men nu ligger du och läser lite eller så lägger du dig och sover om du är trött.

- Tålamoood pappa, tålamoood....

Vad säger man, 1-0 till Wildabebin.