Alla sätt är bra...

...utom dom dåliga!

Mammma, mammma... Pappa elsar Ila!
Ja, pappa älskar Wildabebin.

Mammma, maamma.. Mama elsar Ila!
Ja, mamma älskar Wildabein.

Mammmmma...
Ja?

Mamma elsar Pappa?
Ja, mamma älskar pappa och pappa och mamma älskar dig!

Pappa elsar mammma..
Ja, pappa älskar mamma.

Aa a, mamma HEJ?

Vad gör man inte för att slippa slå igen sina vacka blå...

Tåmten å paket

Wildabebin har redan börjat ladda upp inför julen. Direkt hon ser en bild med en tomte utbrister hon högt och glatt - TITTTTA Tåmte PAKET!

När moster I idag dessutom frågade vad hon vill skulle finnas i paketen när tomten kommer på besök blev listan lång... Äppel, Man (Banan), Molot (Morot)... Öh? Undra varför denna hälsasamma linje för snart en tvååring?

Efter ett tags funderande kom dock morbror M på att fråga om vi också har boken Kaninpaket hemma. Svaret är ja. En bok där kaninen kommer med paket, ett med ett äpple, ett med en gurka, ett med en... och så i slutet det bästa - ett med en napp.

Vill men orkar inte...

Finns så mycket att blogga om. Det går toksnabbt nu. Ord, meningar, händelser, markeringar, upptåg och påhitt... Skulle kunna fylla sida upp och sida ner men väljer sängen. Wildabebin sover och pappan börjar kännas att vår morgon började redan 04.38 efter en i sig själv rätt sömnlös natt.

Hosta + Wildabebin = dåligt!

Världens bästa väckarklocka?

"Bää, bäää, lille bäää, aooaammmeee... Bäääbää..."

Kan inte finnas någon bättre än att få vakna till Wildabebin som sitter upp i dubbelsängen och klappar en i ansiktet i takt med sin skönsång...

Gjorde verkligen inget att det var ett litet tag innan den vanliga klockan skulle ringa för dagen. Gav bara en extra stund till morgonmys i sängen kollandes på Laba, papppa Laba... (Lilla spöket Laban)

Natt

Trött pappa ska sova.
Wildabebin sover sedan länge.
Vildamamman just landat på andra sidan jorden,
för att följa Obama dom sista skälvande dagarna.

Livet är allt konstigt ibland.

Ett år, en blogg, ett barn...

Inser här där jag sitter och drömmer mig bort inför kvällen då jag och vildamamman ska vara barnlösa och bara ägna oss åt varandra att vi nu funnits här tillsammans på bloggen i 1 år, Wildebebin, vildamamman och jag. Oj vad tiden går fort.

Tittar tillbaka på det första inlägget här på bloggen, 28 oktober 2007 och blir grymt nostalgisk. Hade varit hemma lite mer än en månad av pappaledigheten, hade länge funderat att gå ifrån mobilbloggen som följde Wildabebin månaderna före ankomst och under det hela första året. Tog steget och har aldrig ångrat mig.

Anonymt för dom som inte vet vem jag och Wildebebin är, personligt för alla andra som finns i vår närhet och som följer våra äventyr. Kravlöst från min egen sida som inte skapar stress men som bjuder på avkoppling och glädje när man sätter sig ner och skriver. Toppar inge listor men samlar ändå läsare från när och fjärran och inte minst, ger oss själva ett minne att bära med oss resten av våra liv.

Nu hör jag någon som börjar vakna efter sin eftermiddagslur och inom kort kommer att ropa - pappa, paaappaaa PAAAAPPPPA! Ja, se där, där kom det!

Det som inte dödar, det härdar...

Vet inte hur många gånger jag har skrikigt "Det som inte dödar, det härdar!" till mina soldater genom åren som officer när motgångarna varit stora, orken knappt mätbar eller uppgiften varit en enda stor och evighetslång prövning.

Inser sakta men säkert att min egen härdning börjat nu men en vild liten bebis som helt plötsligt är stora tjejen som snart fyller två och kan själv, vill själv, gör själv och dessutom upptäcker allt.. Det som inte dödar...

VEM FAN HAR KOMMIT PÅ ETT SÅDANT FÖRBANNAT IRRITERANDE UTTRYCK OM MAN FÅR FRÅGA?