Någon som vill ha en jetlag:ad bebis?

Hela Wildafamiljen har dragit till USA och San Fransisco på semester. Resan gick hur smidigt som helst, vädret kanon, maten ljuvlig, värdarna underbara och ledighetskänslan enorm. Ja allt är väl egentligen så perfekt och underbart man som småbarnsförälder bara kan drömma om. 

Ja, förutom att Wildabebin har jetlag och glatt kvittrar igång vid 01.15 på natten och inte alls förstår att man faktiskt ska ligga och sova då...

Marhaba!

Pappa och Wildamamman var i Tunisien i månad 5 tillsammans med några vänner för att ladda batterierna och njuta av ledigheten. Språkresor för all del, men att denna resa skulle leda till en arabisktalande bebis var det ingen som sa...

Från tyskklingande Ich ha har det nu mer och mer gått över till arabiska och Marhaba.

Glömde vi kryssa i någon ruta att det var en svensktalande bebis vi ville ha? Det blir som lite enklare att förstå vad den säger då... Marhaba eller om ni nu föredrar svenska, Välkommen!

Ich Ha!

Ja för all del, Wildabebins pappa är officer inom det stolta flygvapnet, Wildafarbrorn de lika i armen och Wildamamman är ett mindre språkgeni. Men varifrån kommer egentligen generna till vår lilla tyska general som nu springer runt i huset och skriker, Ich Ha, Ich Ha, Ich HA och pekar frenetiskt med hela handen?

Hennes kommendering är tydlig och rak och något man inte kan ta miste på. Innebörden, ja om det är "jag vill ha" eller rent av "Wildabebin ha" låter vi dock vara osagt.

Ständig kluvenhet

Befinner mig tillsammans med Wildamamman i Riksgränsen på några vänners bröllop, helt fantastiskt! Wildabebin har dock fått stanna hemma hos farnmor och farfar och jag kan inte låta bli att känna en sådan kluvenhet. En enorm längtan att få ha henne här i min närhet dygnets alla 24 timmar samtidigt som det är otroligt skönt att bara behöva tänka på oss två, wildamamman och jag. Ska hela livet nu vara så här?

Trötta

Wildabebin trött + Pappan ännu tröttar = Bloggen tröttast.

Kärlek

Tillbaka hemma i stålstaden är det underbart att bara bli uppslukad av Wildabebin som med hela sin kropp visar hur glad man är att pappa åter är hemma. Hon liksom springer och studsar upp och ner på samma fläck och ler med sitt allra vackraste leende. Underbart!

Stackars stackars lilla pappa

Att Wildabebin är sjuk är ju jobbigt men nu har också wildapappan blivit sjuk, ja ni vet så där sjuk som bara vi män kan bli och då pratar vi katastrof. Stackars, stackars mig och inte har jag varken Wildamamman eller Wildabebin i närheten som kan ta hand om mig och ge mig kärlek där jag befinner mig i den stora staden. Oj, oj, oj....