måndag, mars 10, 2008

Livets häftigaste resa

Så här med tre veckor kvar av pappaledigheten efter 8 månader hemma med Wildabebin är det lätt att bli sentimental. Vilken fantastisk resa som dessutom faktiskt just har börjat även om allt går så fort och det händer så mycket. Vill inte vara utan den en enda dag!

Onsdag den 13 december 2006, Ett barn och två föräldrar kommer till världen

Vad är nu detta?

Wildabebin och hennes pappa tappar mark på blogglistorna, vad är nu detta? Att småbarnsföräldrar ens hinner tänka dator tycker jag är imponerande nog och värt varje Nobelpris i världen. Varje gång jag sätter mig vid datorn, hur försiktigt jag än smygit och ljudlöst satt mig ner så kommer hon farande i högsta fart, det är som om rummet är minerat...

- Papppppaaaappaa aaaappaaaapp...

fredag, mars 07, 2008

Förskolebarn Wildabebin 1680 anmäler sig!

Genom livet finns några telefonsamtal som man alltid kommer att minnas, finnas och fungera som referenspunkter. Kanske en antagning till en efterlängtad utbildning, en tragiskt dödsbud man får ta emot, ett avslut man knystade fram som finnig tonåring med moppemucha, en vän man inte pratat med på evigheter eller som idag, samtalet från Wildabebins kommande förskola.

Tänk, Wildabebin ska börja förskola och nu vet vi att vi båda ska infinna oss där 09.15 måndag den 17 mars för att starta upp inskolningen. Som den officer jag är, väntar jag mig värsta inskrivningen med snitslar, färdskyltar, fotograf, persedelsutlämning. väntan, blanketter... Något mindre skulle göra mig besviken. Hjälp, fatta Wildabebin ska inte längre vara hemma på dagarna med sin pappa. hur ska detta gå, ja alltså inte för Wildabebin hon kommer klara det där galant och dessutom älska det men hur ska det egentligen gå för pappan, för mig?

Hur många gånger på en dag?

Hur många gånger på en dag kan man egentligen göra illa sig utan att begränsas i sitt mod? Ja, efter några dagars feber och snorighet är Wildabebin intensivare är någonsin.

Hon har ramlat över nära på husets samtliga trösklar när hon sprungit fram och tillbaka med tiger släpandes bakom, fallit från stolen när hon skulle hjälpa pappa laga mat, klättrat upp på toalettstolen för att spol och halkat ner, ramlat ner från soffan med huvuet först efter att försökt pussa Barbapappa i boken som låg för nära kanten, försökt balansera på en leklåda med resultatet att hon ramlade ner i den och slog sig mot den bakre kanten, halkat på ett dvd-fodral som hon envisades med att dansa på, inte bara en gång utan tre...

Ja har säkert glömt något, rätt mycket hinner hände på en dag i Wildabebins liv.

lördag, mars 01, 2008

Varannan...

Man vet att man kommit en bit ner i föräldraträsket när man drabbas av epedemin Varannan.

Varannan bajsblöja, varannan sovmorgon, varannan grötkladd, varannan sövning...

Men mitt i allt varannan så älskar jag varenda minut jag får tillsammans med Wildabebin och hennes mamma. Wildamamman som förresten snart kanske dyker upp här som gästbloggare, hos Wildabebin och pappan, typ varannan vecka kanske..

tisdag, februari 19, 2008

Livet är rätt intensivt!

- Wildabebin, det är dags för mellanmål!
- Pappa ska bara plocka fram lite först och skala apelsinen, tar bara en minut...

***

- Klättra trappen, nähä får man inte det...

- Försöka nå vattnet i toalettstolen för att plaska i vattnet

- Titta om man kan klättra in i tvättmaskinen, lite för svårt ännu...

- Kasta boll och springa efter, tråkigt

- Dansa lite till radio

- Springa iväg till hallen och titta ut genom sidofönstret

- Dra ett varv skrikandes runt köksön

- Än en gång prova trappen för att se om man nu får vara där

- Tiger kanske vill bada i toalettstolen? eller åtminstone torka lite fartränder...

- Klättra upp i soffan för att titta lite i en bok

***

- Wildabebin, kom nu till pappa så ska vi äta lite frukt!

Springandes kommer hon mot köksbordet och lyckas givetvis snubbla på en av alla böcker hon släpat runt på och spritt ut över golvet. Ramlar, slår sig lite, tårar och så får pappa trösta lite.

MUMS, apelsin är gott!

fredag, februari 15, 2008

Snor

Wildabebin är tokförkyld, min stackars lilla älskling. Det är därför helt okej att varva Moraträsk och Teletubbies gång på gång på gång på gång bara hon mår bra. Inser att det inte behövdes mer för att medgörligt viras runt hennes lillfinger... Var ska detta sluta? = )

Frågan är bara när hon ska inse att mina försök att snyta henne är av kärlek och omtanke. Hur gammal måste man egentligen bli för att inse det sköna med att bli av med snoret som täpper igen ens näsa och bildar bubblor samt gör det tungt att andas ? 3, 10 eller 27?