Wildabebin har fått en wild lillebror

Livet rullade vidare, bloggar fick andra roller och den här glömdes mer eller mindre bort. Wildabebin har nu fått en lillebror, en vacker liten skapelse som är på väg att just bli 3 månader. Tiden går så fort så fort.

Vill fånga varje liten stund, ett ögonblick, ett leende, en känsla. Oj så mycket jag älskar att se en ny människa ta sina första steg i livet. Så hjälplös och skör och ändå så livskraftig och målmedveten.

Storasyster vakar över honom som en hök även om det inneburit stora förändringar och omställningar även i henne sliv. Att helt plötsligt behöva dela mamam och pappa, mormor och morfar och farmor och farfar med fler. Inte lätt.

Jag är konstnär. punkt

Wildabebin uppmanas skriva sin mammas namn som hon börjar bli riktigt bra på.
Ibland passar det, ibland passar det inte...

- Mamma, jag är konstnär, jag skriver inte, jag ritar.

Den som väntar på något gott...

Pappa tror det blir en lillebror
Mamma tror det blir en lillasyster
Wildabebin är helt övertygad om att det blir en hund

Nu är det snart bara två månader kvar tills vi får svaret.

Stor nu?

Från lillans rum hörs hennes öjuva stämma alldeles för sent på kvällen.

- Mamma, när blir jag storasyster?

- Först fyller du år, sen kommer tomten men efter det blir du storasyster, försöker min älskade fru diplomatiskt förklara till någon som knappt har koll på igår, idag och imorgon. Själv är jag påväg att ropa tillbaka, tyst nu, du ska sova. Men hinner hejda mig.

- Nej MAMMA! Jag menar, när får jag flytta hemifrån?

Ja, vad ska man säga... Söt och härligt spontan.

Sov du lilla videung...

Jag har släppt alla mina principer. Ja, åtminstone på området sovplats. Hade tidigare linjen att Wildabebin skulle somna och sova i sin egen säng. Såg någon poäng i det som jag inte längre kommer ihåg. Det gör inte hon heller kan jag lova. Hon såg otroligt förvånad ut igår när jag gick mot hennes rum för att läsa en kvällsbok.

Men pappa, jag sover ju inte där sa hon skrattandes och sprang sedan och kröp ner mitt i vår dubbelsäng. Hon strök mig över kinden och med glittrande ögon förklarade hon att hon älskar mig sin underbara pappa och nu vill hon mysa lite.

Underbara unge, jag kan bara låna en strof från Kent.

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

En sax är en sax

Wildabebin har börjat klippa. Klippa i massor. Hon klipper fyrkanter, hon klipper ringar, hon klipper remsor, hon klipper mer eller mindre allt och alltid. Börjar bli rätt imponerad av hennes färdigheter med sax även om det innebär att det finns små pappersbitar och vackra papperskreationer över allt och alltid i huset. Än så länge håller hon tillgodo med en fin liten plastsax för barn men jag ser nog allt hur hon mer och mer sneglar mot större och kraftigare saxar. Vi får väl se hur länge vi lyckas hålla henne ifrån dem. Och vad som händer den dag hon byter upp sig...

Slarvig

Wildatjejen fortsätter sin språkliga utveckling.

Igår på stan:
Jag: "Du måste lyssna på mig".
Wildatjejen stannar till, sätter armarna i sidorna och säger: "Jag gör ju det!"

Jag funderar och fortsätter med: "Och du måste göra som jag säger".
Wildatjejen tittar på mig och ser skuldmedveten ut: "Jag vet, men det är det jag brukar slarva med".

Svårt att vara arg på sådan klokhet!
Hon är ju inte bråkig, bara lite slarvig.

Varför då?

Vi är inne i en "Varför"-period nu. Det finns inga meningar eller frågor som inte kan besvarar med ett nytt Varför.

Igår tittade vi i Bajsboken. På sista sidan sjunger barnen och det är tecknat noter runt dem.
Wildatjejen pekar på en not och säger: Vad är det där?
Jag: Det är noter, det betyder att barnen sjunger.
Wildatjejen: Varför kommer det inte sådana ur min mun när jag sjunger?

Klok tjej!


Inte alla samtal är dock lika givande.
Jag: Oj, jag glömde spänna fast ditt bilbälte! (Jag hann dock inte lämna parkeringen!)
Wildatjejen: Varför då?
Jag: För att jag glömde.
Wildatjejen: Varför då?
Jag: För att jag inte kom ihåg att jag skulle spänna fast dig.
Wildatjejen: Varför då?
Jag: FÖR ATT JAG GLÖMDE!
Wildatjejen: Varför då?


Eller vid middagen häromdagen:
Jag: Du måste sitta kvar vid bordet tills alla har ätit klart.
W: Varför då?
Jag: För att det är trevligt om alla sitter när vi äter.
W: Varför då?
Jag: För att jag tycker det är trevligt.
W springer iväg.
Jag: NEJ! Du skulle ju sitta här tills jag och pappa ätit klart.
W kommer tillbaka och sätter sig.
W: Jag tycker inte om när du skriker åt mig.

Du ska inte tror det blir sommar...

Idag har vårvintern gjort sin riktiga efterlängtade entré här i stålstaden. Det droppar från snötyngda tak och på uppfarten har två små, men dock helt snöfria, asfaltsfläckar framträtt. På väg med bobben till förskolan utbrister Wildabebin. Titta pappa nu blir det sommar! Ja, i allafall vår säger jag lite diplomatiskt och känner mig tråkigt vuxen och fisförnuftig. Jippie, visst blir det lika varmt som i Thailand blir svaret från en uppspelt 3 åring som nu längtar efter att ta fram sin cykel.

Hur säger man a) Det är förbannat länge tills det kommer fram en cykel. b)Ja, åtminstone en eller två dagar under hela sommaren ska vi väl kunna få riktigt riktigt varma. Ja, utan att sänka hennes tro och förväntan förstås. Inte enkelt.
Jag gav mig på en undanmanöver. Ska vi åka bobb jättefort? Håll i dig!

Pappa kan inte detta med blommor och bin

Wildabebin har visst snöat in på detta med småsyskon. I samband med dagens dagishämtning tydliggjorde hon glatt att hon vill ha en lillasyster.


- Varför då?
- Men små flickbebisar heter faktiskt så...
- Jo, det har du rätt i. När vill du ha den då?
- Men pappa, när du coh mamma har stoppat in den i magen...

Jo, jag tackar ja... Undra hur länge man tror på den linjen?

Jag vill ha en lillebror!

Hittar Wildabebin liggandes på golvet storttjutandes med krokodiltårar som sakta men säkert börjar bilda pölar på golvet. Blir rädd att hon lyckats klämma sig eller har ont någonstans men inser snabbt att det är min lilla dramaqueen som kommit hem.

- Paaappa, jag vill ha en lillebror!
- Jaha, varför då och hur kom du på det nu?
- Jag vill ha en lillebror nu!
- Men varför nu?
- Jag vill bli stoooooor!
- Småsyskon är roligt men inte alltid, det kan jag lova
- Pappa, jag vill bli STOR!

Bröst

Wildabebin 2 år funderar över livet...

- När jag blir stor ska jag ha lika stora bröst som mamma.
- Å sen ska ja ha lika stoooora bröst som pappa!

Tack tror jag, eller...

Superhjälparna

Juletid är mys blandat med spänning. Wildabebin hjälper defenitivt till att komma ihåg hur min egen barndom var.

- Pappa, titta det snöööööööööar!
- Aha, va fint...
- Kommer tomten nu?

Wildabebin har också utvecklat en otrolig förmåga redan innan hon är tre att skapa sina egna önskelistor. De omfattar allt från doktorsväska, piratklänning, skidor, madickenprylar och yogurth och varierar dessutom från dag till annan. I går konstaterade hon glatt att hon önskade sig en häst.

- Jaha, en till häst till Pippihuset eller en mjukishäst?
- Näääääääää pappa, en riktig stor häst!
- Okej (Vad säger man?)

Wildabebin ser lite små konstig ut och jag frågar om det är något. Ögonen glimmar till och skrattandes konstaterar hon att hon inte kan få en häst. Nä, så är det ju hästar bor ju i stall försöker jag säga men bli snabbt avbruten...

- En häst rymms ju inte i ett paket heller...

Annars glädjer jag mig mest åt att kastas tillbaka till julkalendern och lucköppning varje morgon 07.15. Tycker själv Superhjältarna verkar rätt bra. Eller som Wildabebin säger Superhjälparna... Sötunge!

Wildabebin och snorkråkan

Har verkligen tyckt att snorkråkor som barn kommer springandes med utkletade på sitt pekfinger och vill att man ska ta bort är riktigt riktigt äckligt. Idag är jag mest glad över att Wildabebin kommer med dem och inte kletar dem någonstans eller än värre ivrigt äter upp dem som också kunde vara alternativen.

Tänk så ens perspektiv och värderingar kan förändras...

3 ofattbara år

Om 10 dagar fyller Wildabebin 3 år, helt ofattbart. Kommer såväl ihåg promenaden runt udden när Wildamamman ringde från Stockholm och berättade att vi skulle bli föräldrar. Trodde inte på henne och funderade på om hon hade testat två olika märken på graviditetstestet för att vara säker. Kontrollbehov, nä inte jag inte...

Veckorna som gick innan vi genom ett påskägg berättade det för den blivande far- och morföräldrarna. En lång väntan som dessutom blev två veckor längre än beräknat och så ankomsten som inte tog någon tid alls och ställde känslorna på ända. Äventyret började och fortsätter i rasande tempo.

Nu är Wildabebin ingen bebis längre utan egentligen Wildatjejen som gärna vill att man säger att hon är stor. Tjejen som älskar böcker och tycker att 50 bitars pussel inte är någon större match. Hon som sedan i sommras fixar pottan galant och nu har planer på att skicka alla sina nappar med tomten när han dyker upp. Wildabebin som idag bakat lussebullar på förskolan och som med stor iver jagar sin bokstav över allt och alltid.

Pappa pappa titta, min bokstav! och pekar glatt på skyltar, rubriker eller busskursreklam som kommer i vår väg.

Älskade älskade unge, tack för allt du lär mig och får mig att känna.

Vilka plåster vill du köpa?

Wildabebins plåsterberoende går i vågor. Ibland är det minst två på varje arm och gärna något på magen och på varje ben. Ibland räcker det med ett enda på ett finger. Hur som helst står det nästan alltid plåster på inköpslistan och i veckan var det åter dags.

I full fart äntrade vi Coop Forum och direkt jag nämnde plåster så drog hon iväg med sin lilla kundvagn mot hyllorna som en fluga dras till ett glas saft i sommarvärmen. Frågan var ju dock om det denna gångs kulle bli Bamse, Djungelboken eller Hello Kitty? Efter lite funderingar föll valet på Djungelboken och jag trodde i min enfald därmed att vi var klara och kunde gå vidare när diskussionen uppstod kring plåster man kan sitta på. Försökte förklara att djungelplåster löser allt men Wildabebin var allt annat än nöjd och började peka och tjata om plåster man kan sitta på...

Blev stående där ett tag och fick verkligen inte ihop vad hon ville säga och var ute efter. Mamma, plåster, sitta på, inte djungeldjur, plåster, vi köpa... Fattar noll tills hon tar tag i mina byxor och drar mig mot hyllan bredvid plåsterna och jag tar mig tid att titta på vad hon pekar på. Ett helt hav med bindor!

Pappa, köpa plåster till mamma?
Nä, mamma behöver inga plåster eller bindor.
Okej då..

Och så drog hon vidare med sin lilla kundvagn i hög fart mot juicen som var andra saken som stod på handlingslistan, åtminstone enligt wildabebin....

En liten berättelse om dop

I veckan berättade vi för vildabebin, som nu är vildatjejen att vi ska på lillkusins dop.
Jag: "På söndag ska vi på kusins dop!"
Vildatjejen: "Mamma, vad är dop för något?"
"Vi ska åka till kyrkan och ge kusin till prästen som häller vatten på henne, och sen åker vi hem och äter tårta och firar."

Vildatjejen börjar gråta och blir upprörd.
"Varför då?"
"För att man gör så när det är dop. Men det är bara lite vatten, så det är inte farligt."
"Men, kan vi inte ta med kusin hem oxå?"

Då förstår jag. Vildatjejen är inte upprörd över att lillkusin ska få vatten på huvudet, utan att vi ska ge henne till prästen och sen åka hem. Hon vill ju ha kvar sin lillkusin.
Efter att förklarat att prästen bara håller lillkusin och att hon visst ska med hem, och få paket och tårtor så lugnar vildatjejen ner sig.
Och jag lärde mig att vara väldigt tydlig i min information. Alla ord räknas!

Varför då?

Kom nu Wildabebin, nu ska vi äta middag ropar jag mot övervåningen. Varför då? blir svaret. För att det är dags för middag kontrar jag. Varför då? säger hon. Klockan är halv sex och jag är hungrig i magen. Är inte du det säger jag och känner att jag nu fått övertaget i diskussionen. Jaaa, det är jag pappa svarar hon...

Jag ler, hör stegen i trappan och känner ett leende komma samtidigt som jag hör Wildabebin än en gång säga, Varför då? För att det var länge sedan vi åt lunch försöker jag pedagogiskt och lugnt säga. Varför då? blir så klart svaret. Ja, jag vet faktiskt inte lilla vän. Nähää säger hon förvånat och undrar om det blir plättar till middag... Varför slutade hon ställa frågor frågar jag mig själv.

Inte nu, sen...

Måste vara den vanligaste kommentaren från Wildabebin för tillfället, om allt och åt alla. Inte nu, sen...

Idag var det vattenslangen som med högsta tryck i strålen riktats mot rabatten så blommor dränktes och jorden vällde in som tsunamivågor över den nyoljande altanen.

SLUTA! ropar jag. Inte nu, sen pappa svarar hon.

Grrr, grrr...

Längtar efter dig

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.

(Siv Andersson)