En liten berättelse om dop

I veckan berättade vi för vildabebin, som nu är vildatjejen att vi ska på lillkusins dop.
Jag: "På söndag ska vi på kusins dop!"
Vildatjejen: "Mamma, vad är dop för något?"
"Vi ska åka till kyrkan och ge kusin till prästen som häller vatten på henne, och sen åker vi hem och äter tårta och firar."

Vildatjejen börjar gråta och blir upprörd.
"Varför då?"
"För att man gör så när det är dop. Men det är bara lite vatten, så det är inte farligt."
"Men, kan vi inte ta med kusin hem oxå?"

Då förstår jag. Vildatjejen är inte upprörd över att lillkusin ska få vatten på huvudet, utan att vi ska ge henne till prästen och sen åka hem. Hon vill ju ha kvar sin lillkusin.
Efter att förklarat att prästen bara håller lillkusin och att hon visst ska med hem, och få paket och tårtor så lugnar vildatjejen ner sig.
Och jag lärde mig att vara väldigt tydlig i min information. Alla ord räknas!

Varför då?

Kom nu Wildabebin, nu ska vi äta middag ropar jag mot övervåningen. Varför då? blir svaret. För att det är dags för middag kontrar jag. Varför då? säger hon. Klockan är halv sex och jag är hungrig i magen. Är inte du det säger jag och känner att jag nu fått övertaget i diskussionen. Jaaa, det är jag pappa svarar hon...

Jag ler, hör stegen i trappan och känner ett leende komma samtidigt som jag hör Wildabebin än en gång säga, Varför då? För att det var länge sedan vi åt lunch försöker jag pedagogiskt och lugnt säga. Varför då? blir så klart svaret. Ja, jag vet faktiskt inte lilla vän. Nähää säger hon förvånat och undrar om det blir plättar till middag... Varför slutade hon ställa frågor frågar jag mig själv.

Inte nu, sen...

Måste vara den vanligaste kommentaren från Wildabebin för tillfället, om allt och åt alla. Inte nu, sen...

Idag var det vattenslangen som med högsta tryck i strålen riktats mot rabatten så blommor dränktes och jorden vällde in som tsunamivågor över den nyoljande altanen.

SLUTA! ropar jag. Inte nu, sen pappa svarar hon.

Grrr, grrr...

Längtar efter dig

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.

(Siv Andersson)

Flickor har navel, bara så ni vet.

Stod där naken i badrummet just påväg in i duschen när Wildabebin slänger upp toalettdörren och traskar in. Sätter sig på sin pall och kollar fascinerat och pekar.

- Pappa, en sån jag inte har...
- Nä, tjejer har ingen snopp. Killar har snopp säger jag.
- Jag har ingen nopp. Vidar har nopp! Pappa har nopp.

Hon springer skrattandes ut ur badrummet, lämnar så klart toalettdörren öppen och fortsätter trallandes genom huset. "Pappa har nopp.. pappa har nopp"

Så kunde den biologilektionen såväl startats som avslutas och glömts bort.
Men så är inte fallet. Nä, Wildabebin fortsätter med sina funderingar även två dagar senare när hon ligger i sin säng istället för att sova. Wildamamman sitter ute i tv-rummet och hör en filosoferandes liten tjej...

"Tjejerna har ingen pillenopp. Tjejerna har navel"

En och en halv timme senare tvättas det sängkläder. Hon nöjde sig inte med att filosofera, utan ville också bedriva empiriska studier. Vad är egentligen sanningen om pillenopp eller navel? Tyvärr hände en olycka i samband med studien som bidrog till sängklädestvätt.

Citat som gör en svarslös

I förgår, efter insmörjning, pyjamasbyte, kvällsvälling, tandborstning, sagoläsning, puss och kram samt en del protester börjar jag tillslut tro att även denna kväll ska bli en seger för mig med en sovande dotter. Från hennes rum hörs dock plötsligt ett rop på pappa...

- Wildabebin, du ska sova nu. Klockan är mycket.
- Nä pappa, jag orkar inte sova...

Ja, vad säger man... Skönunge!

Igår kom så nästa underbara citat som får en att vilja springa fram till henne, lyfta upp henne och sedan aldrig släppa taget. Tillsammans skottade vi av altanen från nästan en meters djupt snölager. Men även det roliga tar slut och när vi efter närmare en och en halv timme dessutom får en kraftfull odör är det dags att gå in.

- Kom nu Wildabebin så går vi in och kollar vad mamma gör.
- Nä
- Jo, kom så tittar vi efter. Nu har vi ju skottat färdigt här ute.
- Ilda vill inte
- Men jag vill gå in nu och jag vill att du följer med...

Wildabebin går mot dörren, öppnar och kliver in. Jag följer efter men får en arg blick från henne och ett tydligt budskap.

- Nä pappa, jag orkar inte släpa på dig. Sedan stänger hon dörren och fortsätter med snöiga skor genom vardagsrummet mot sin mamma som står i hallen.

Här står jag kvar ute på altanen förvånad och funderar lite på vad hon menar.
Upplever hon redan som 2 åring att hon behöver släpa på sin far, undra vad hon då kommer att tycla och tänka när hon är 15...

Pappas stora stora tjej

I natt har Wildabebin sovit över hos en kompis för första gången. Gissa om det var en stor och stolt tjej som vinkade hejdå till Wildamamman igår och hade mängder av saker att få berätta för mig idag när jag hämtade henne. Det bubblade nästan över...