Bröst

Wildabebin 2 år funderar över livet...

- När jag blir stor ska jag ha lika stora bröst som mamma.
- Å sen ska ja ha lika stoooora bröst som pappa!

Tack tror jag, eller...

Superhjälparna

Juletid är mys blandat med spänning. Wildabebin hjälper defenitivt till att komma ihåg hur min egen barndom var.

- Pappa, titta det snöööööööööar!
- Aha, va fint...
- Kommer tomten nu?

Wildabebin har också utvecklat en otrolig förmåga redan innan hon är tre att skapa sina egna önskelistor. De omfattar allt från doktorsväska, piratklänning, skidor, madickenprylar och yogurth och varierar dessutom från dag till annan. I går konstaterade hon glatt att hon önskade sig en häst.

- Jaha, en till häst till Pippihuset eller en mjukishäst?
- Näääääääää pappa, en riktig stor häst!
- Okej (Vad säger man?)

Wildabebin ser lite små konstig ut och jag frågar om det är något. Ögonen glimmar till och skrattandes konstaterar hon att hon inte kan få en häst. Nä, så är det ju hästar bor ju i stall försöker jag säga men bli snabbt avbruten...

- En häst rymms ju inte i ett paket heller...

Annars glädjer jag mig mest åt att kastas tillbaka till julkalendern och lucköppning varje morgon 07.15. Tycker själv Superhjältarna verkar rätt bra. Eller som Wildabebin säger Superhjälparna... Sötunge!

Wildabebin och snorkråkan

Har verkligen tyckt att snorkråkor som barn kommer springandes med utkletade på sitt pekfinger och vill att man ska ta bort är riktigt riktigt äckligt. Idag är jag mest glad över att Wildabebin kommer med dem och inte kletar dem någonstans eller än värre ivrigt äter upp dem som också kunde vara alternativen.

Tänk så ens perspektiv och värderingar kan förändras...

3 ofattbara år

Om 10 dagar fyller Wildabebin 3 år, helt ofattbart. Kommer såväl ihåg promenaden runt udden när Wildamamman ringde från Stockholm och berättade att vi skulle bli föräldrar. Trodde inte på henne och funderade på om hon hade testat två olika märken på graviditetstestet för att vara säker. Kontrollbehov, nä inte jag inte...

Veckorna som gick innan vi genom ett påskägg berättade det för den blivande far- och morföräldrarna. En lång väntan som dessutom blev två veckor längre än beräknat och så ankomsten som inte tog någon tid alls och ställde känslorna på ända. Äventyret började och fortsätter i rasande tempo.

Nu är Wildabebin ingen bebis längre utan egentligen Wildatjejen som gärna vill att man säger att hon är stor. Tjejen som älskar böcker och tycker att 50 bitars pussel inte är någon större match. Hon som sedan i sommras fixar pottan galant och nu har planer på att skicka alla sina nappar med tomten när han dyker upp. Wildabebin som idag bakat lussebullar på förskolan och som med stor iver jagar sin bokstav över allt och alltid.

Pappa pappa titta, min bokstav! och pekar glatt på skyltar, rubriker eller busskursreklam som kommer i vår väg.

Älskade älskade unge, tack för allt du lär mig och får mig att känna.

Vilka plåster vill du köpa?

Wildabebins plåsterberoende går i vågor. Ibland är det minst två på varje arm och gärna något på magen och på varje ben. Ibland räcker det med ett enda på ett finger. Hur som helst står det nästan alltid plåster på inköpslistan och i veckan var det åter dags.

I full fart äntrade vi Coop Forum och direkt jag nämnde plåster så drog hon iväg med sin lilla kundvagn mot hyllorna som en fluga dras till ett glas saft i sommarvärmen. Frågan var ju dock om det denna gångs kulle bli Bamse, Djungelboken eller Hello Kitty? Efter lite funderingar föll valet på Djungelboken och jag trodde i min enfald därmed att vi var klara och kunde gå vidare när diskussionen uppstod kring plåster man kan sitta på. Försökte förklara att djungelplåster löser allt men Wildabebin var allt annat än nöjd och började peka och tjata om plåster man kan sitta på...

Blev stående där ett tag och fick verkligen inte ihop vad hon ville säga och var ute efter. Mamma, plåster, sitta på, inte djungeldjur, plåster, vi köpa... Fattar noll tills hon tar tag i mina byxor och drar mig mot hyllan bredvid plåsterna och jag tar mig tid att titta på vad hon pekar på. Ett helt hav med bindor!

Pappa, köpa plåster till mamma?
Nä, mamma behöver inga plåster eller bindor.
Okej då..

Och så drog hon vidare med sin lilla kundvagn i hög fart mot juicen som var andra saken som stod på handlingslistan, åtminstone enligt wildabebin....

En liten berättelse om dop

I veckan berättade vi för vildabebin, som nu är vildatjejen att vi ska på lillkusins dop.
Jag: "På söndag ska vi på kusins dop!"
Vildatjejen: "Mamma, vad är dop för något?"
"Vi ska åka till kyrkan och ge kusin till prästen som häller vatten på henne, och sen åker vi hem och äter tårta och firar."

Vildatjejen börjar gråta och blir upprörd.
"Varför då?"
"För att man gör så när det är dop. Men det är bara lite vatten, så det är inte farligt."
"Men, kan vi inte ta med kusin hem oxå?"

Då förstår jag. Vildatjejen är inte upprörd över att lillkusin ska få vatten på huvudet, utan att vi ska ge henne till prästen och sen åka hem. Hon vill ju ha kvar sin lillkusin.
Efter att förklarat att prästen bara håller lillkusin och att hon visst ska med hem, och få paket och tårtor så lugnar vildatjejen ner sig.
Och jag lärde mig att vara väldigt tydlig i min information. Alla ord räknas!

Varför då?

Kom nu Wildabebin, nu ska vi äta middag ropar jag mot övervåningen. Varför då? blir svaret. För att det är dags för middag kontrar jag. Varför då? säger hon. Klockan är halv sex och jag är hungrig i magen. Är inte du det säger jag och känner att jag nu fått övertaget i diskussionen. Jaaa, det är jag pappa svarar hon...

Jag ler, hör stegen i trappan och känner ett leende komma samtidigt som jag hör Wildabebin än en gång säga, Varför då? För att det var länge sedan vi åt lunch försöker jag pedagogiskt och lugnt säga. Varför då? blir så klart svaret. Ja, jag vet faktiskt inte lilla vän. Nähää säger hon förvånat och undrar om det blir plättar till middag... Varför slutade hon ställa frågor frågar jag mig själv.