Wildabebin har fått en wild lillebror

Livet rullade vidare, bloggar fick andra roller och den här glömdes mer eller mindre bort. Wildabebin har nu fått en lillebror, en vacker liten skapelse som är på väg att just bli 3 månader. Tiden går så fort så fort.

Vill fånga varje liten stund, ett ögonblick, ett leende, en känsla. Oj så mycket jag älskar att se en ny människa ta sina första steg i livet. Så hjälplös och skör och ändå så livskraftig och målmedveten.

Storasyster vakar över honom som en hök även om det inneburit stora förändringar och omställningar även i henne sliv. Att helt plötsligt behöva dela mamam och pappa, mormor och morfar och farmor och farfar med fler. Inte lätt.

Jag är konstnär. punkt

Wildabebin uppmanas skriva sin mammas namn som hon börjar bli riktigt bra på.
Ibland passar det, ibland passar det inte...

- Mamma, jag är konstnär, jag skriver inte, jag ritar.

Den som väntar på något gott...

Pappa tror det blir en lillebror
Mamma tror det blir en lillasyster
Wildabebin är helt övertygad om att det blir en hund

Nu är det snart bara två månader kvar tills vi får svaret.

Stor nu?

Från lillans rum hörs hennes öjuva stämma alldeles för sent på kvällen.

- Mamma, när blir jag storasyster?

- Först fyller du år, sen kommer tomten men efter det blir du storasyster, försöker min älskade fru diplomatiskt förklara till någon som knappt har koll på igår, idag och imorgon. Själv är jag påväg att ropa tillbaka, tyst nu, du ska sova. Men hinner hejda mig.

- Nej MAMMA! Jag menar, när får jag flytta hemifrån?

Ja, vad ska man säga... Söt och härligt spontan.

Sov du lilla videung...

Jag har släppt alla mina principer. Ja, åtminstone på området sovplats. Hade tidigare linjen att Wildabebin skulle somna och sova i sin egen säng. Såg någon poäng i det som jag inte längre kommer ihåg. Det gör inte hon heller kan jag lova. Hon såg otroligt förvånad ut igår när jag gick mot hennes rum för att läsa en kvällsbok.

Men pappa, jag sover ju inte där sa hon skrattandes och sprang sedan och kröp ner mitt i vår dubbelsäng. Hon strök mig över kinden och med glittrande ögon förklarade hon att hon älskar mig sin underbara pappa och nu vill hon mysa lite.

Underbara unge, jag kan bara låna en strof från Kent.

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

En sax är en sax

Wildabebin har börjat klippa. Klippa i massor. Hon klipper fyrkanter, hon klipper ringar, hon klipper remsor, hon klipper mer eller mindre allt och alltid. Börjar bli rätt imponerad av hennes färdigheter med sax även om det innebär att det finns små pappersbitar och vackra papperskreationer över allt och alltid i huset. Än så länge håller hon tillgodo med en fin liten plastsax för barn men jag ser nog allt hur hon mer och mer sneglar mot större och kraftigare saxar. Vi får väl se hur länge vi lyckas hålla henne ifrån dem. Och vad som händer den dag hon byter upp sig...

Slarvig

Wildatjejen fortsätter sin språkliga utveckling.

Igår på stan:
Jag: "Du måste lyssna på mig".
Wildatjejen stannar till, sätter armarna i sidorna och säger: "Jag gör ju det!"

Jag funderar och fortsätter med: "Och du måste göra som jag säger".
Wildatjejen tittar på mig och ser skuldmedveten ut: "Jag vet, men det är det jag brukar slarva med".

Svårt att vara arg på sådan klokhet!
Hon är ju inte bråkig, bara lite slarvig.